Samma dag som Klara Sundin fyller 14 år får hon beskedet – hennes låt "Jag är en ros", skriven hemma i flickrummet i Skellefteå, har blivit uttagen som till SVT:s Lilla Melodifestivalen. 6 juni 2013 är det dags. Hon kliver ut på Gröna Lunds stora scen, med mikrofonen i handen och publiken framför sig.
– Jag kommer ihåg stunden innan väldigt tydligt. Jag stod backstage och tittade på bilder på alla som stått på samma scen, och det var stora världsnamn. Det kändes väldigt häftigt, och jag kommer ihåg hela upplevelsen som trevlig och rolig, säger Klara Sundin.
Någon vinst blev det inte, men istället en försmak på vad hennes dagar skulle komma att kretsa kring – kärleken till musiken. När Norran pratar med henne befinner hon sig på Liljeholmens folkhögskola, belägen utanför Linköping, där hon tidigare studerat musik men nu går bibelskola. Det var också där, bland likasinnade, som tanken på att spela in sina toner föddes.
– Jag har ju skrivit låtar sedan jag var väldigt liten och alltid haft en dröm om att spela in det, men det var först när jag började plugga musik som allt föll på plats, säger Klara Sundin.
Det mynnade ut i debutalbumet "Pretty skies" – nio spår mjuk pop som alla vrider och vänder på samma ständigt aktuella tema.
– Jag ville skapa något som hängde ihop, något med ett tema. Så jag skrev många, många låtar innan jag gjorde ett urval kring de som skulle vara med. Och jag bestämde mig för att utforska olika nyanser av psykisk ohälsa, säger hon.
Spåren är på både svenska och engelska, och i textraderna ryms skildringar av nedstämdhet, ångest men också nutiden.
– För mig handlar det här albumet mycket om hur vi ser på oss själva och andra. Att vi ofta inte vill visa sanningen, hur det egentligen är, utan istället målar över det som känns tufft i något fint och fluffigt.
Att svåra känslor ska få ta plats, besjungas och uppmärksammas är något Klara Sundin brinner för.
– Jag ville inte ha med någon kärlekslåt. Det är ett naket album, jag tycker det är viktigt att visa alla känslor man har och det gör jag på "Pretty skies".
Inramningen är alternativ pop.
– Det är popigt, men inte så kommersiellt. Jag gillar att ta ut svängarna med melodierna och ackorden, och mina influenser kommer främst från norska artisten Aurora och Susanne Sundfør , säger hon.
Sex år sedan har gått sedan hon skrev "Jag är en ros" – och en del har hänt med uttrycket.
– Om jag ska vara ärlig så tycker jag egentligen att texten var ganska bra. Men jag är nog inte lika pretentiös och dramatisk som då, säger hon och skrattar.