Det är inte lätt att länka den brittiske kompositören Harrison Birtwistle till någon skola eller rörelse. Birtwistles musik är komplex, dissonant modernistisk. Han har en tydlig, distinkt röst, stilen är skarp, kompromisslös. Lagom till hans 80-årsdag passade skivbolaget ECM på att släppa ett album med några relativt nyskrivna kammarmusikverk: tolv tonsatta dikter av den amerikanska objektivisten Lorine Niedecker och en av Rainer Maria Rilke, en trio för violin, cello och piano.
Tolkningarna är övertygande, koncentrerade, intensiva, men samtidigt sparsmakade, precis som Birtwistles musik brukar vara nuförtiden. Känslorna hålls i schack. Som allra bäst i Niedecker-sångerna.