Det bestående minnetav Ronnie Sandahls regidebut ”Svenskjävel” är utan tvekan Bianca Kronlöfs insats som Dino.
Hon ger sin karaktär en så vardaglig, men samtidigt så känslig, närvaro.
Bianca behöver knappt säga någonting. Hennes sinnesstämning går att läsa i hennes ögon. Hennes kroppsspråk visar precis hur hon mår. Det är helt enkelt stort skådespeleri.
Samtidigt kan hon mitt i det sorgsna visa prov på en humor som känns så välgörande fräsch. Som när hon på en middag får frågan vad svenskt ”tjänstefolk” egentligen tycker om det nyrika Norge.
Svaret är dräpande: "Sverige gillar Norge. Vi ser på er som en efterbliven kusin som har vunnit på lotto"
Vad handlar dåberättelsen om? Jo, Dino är en av många svenska ungdomar som åker till Norge för att få jobb.
Men hon hamnar istället i en värld fylld av fyllefestande. Först när hon bryter armen börjar hon reflektera över sin situation.
Hon får anställning som barnflicka hos en medelklassfamilj i Oslo. En familj där mamman tillfälligt jobbar i Botswana. En sorgsen pappa, Steffen, och en ung kvinna i behov av trygghet inleder sedan ett förhållande.
Det här är ensmärtsam berättelse. Samtidigt en historia där det ändå visas vägar som leder till ett bättre liv.
Jag är också imponerad av Ronnie Sandahls känsla för detaljer. Det finns små ögonblick som får oss att direkt reflektera över det som händer.
Det finns till exempel en scen där Dino tar på sig Steffens kläder och använder ett maktspråk som egentligen är dolt, men ändå innehåller så mycket av mansstyre.
Steffen spelas avHenrik Rafaelsen på ett närmast sävligt sätt. En man som haft en karriär som idrottsman men nu söker en plats i tillvaron. En person som känner sig bedragen och letar efter intimitet.
Den tredje personen som känns väldigt närvarande i berättelsen är tonårsdottern Ida som spelas av Mona Kristiansen. Hon har egentligen ingen att prata med om sina känslor eftersom pappan inte förstår, eller kanske inte vill förstå, och det skapar en väldig ensamhet.
Därför känns det så fint när Ida och Dino hittar en vänskap som förhoppningsvis leder till ett bättre liv för dem båda.
Sammantaget är det här en film som skapar mer tankar än ger svar. Och att tillvaron inte alltid är så lätt oavsett vart i livet du befinner dig.
Det finns små ögonblick som får oss att direkt reflektera över det som händer.