Nummer ett. Den allra första upplagan av "Din tjänare hör".
Med en röst och ett tonläge som hämtat från profeter och predikanter öppnar Sara Lidman dörren till berättelsen om Västerbottens moderna historia. När torparna reser sig upp ur krondikena för att visa att också de är en del av Sverige. Kräver att bli sedda och lyssnade till. Få sin rättmätiga del av utvecklingen. "Och som om vår herre hade avsett att människor skulle leva överallt på jorden, kom de att slå sig ned i bördiga trakter, att slå sig ut till karga områden, att klösa sig fast vid allt magrare kläppar, att hoppa mellan tuvorna i bottenlösa kärr, och bygga sig en stuga ytterst i snön."
Sommaren 1975 återvände Sara Lidman till Missenträsk. 4 augusti skrev hon i dagboken: "Jag har alltså flyttat hem och hoppas att detta varit mitt livs sista flyttning… Men jag hoppas kunna skriva Boken. Det är det enda". Boken, "Din tjänare hör", som kom ut i dagarna för precis fyrtio år sedan, var första delen i en planerad trilogi. Materialet svällde. Nya berättelser och personer ville in. Först 1999, efter 1900 sidor, satte Sara punkt. Den tänkta trilogin blev Jernbanesviten i sju delar.
När Sara flyttade hem för att skriva Boken – och för att ta hand om sina sjuka föräldrar och farbror - var hon en etablerad författare. Hon var en återkommande debattör i dagspress, radio och TV. Samtidigt en efterfrågad talare inom Vietnamrörelsen, i freds-, miljö- och arbetsrättsfrågor.
"Din tjänare hör" bygger på berättelser från Saras egen familj. Handlingen utspelar sig i Åliden, romanens Månliden, dryga milen nordväst om Jörn. I centrum står Saras farföräldrar Erik och Sara Helena, romanens Didrik Mårtensson och Anna-Stava Larsdotter.
Mycket av stoffet får hon från farmor. En del är återberättat från pappa Andreas. Annat är skrönor och historier från bygden. Resten är resultatet av Saras arkivforskning. Hon läser handlingar och protokoll, bouppteckningar, gamla handböcker. Samlar ordstäv och uttryck. Intervjuar bybor om föremål och arbetsrutiner.
En person vi möter redan i inledningen är Spadar-Abdon. Han som går till kungs för att få rätt mot en orättvis dragning av skiftesgränsen. Berättelsen bygger på en historisk person, Karl Lundberg. En man som vräks två gånger. Andra gången från den gård i Missenträsk, som blev Saras hemställe.
"Din tjänare hör" var månadens bok 23 september 1977. Den recenserades av media från Haparanda till Malmö. På utgivningsdagen skrev Torgny Lindgren i Sydsvenska Dagbladet: "Berättandet har tystnat nu i tv:ns och avfolkningens tid. Men den märkligaste rösten finns kvar, Sara Lidmans". Han fortsätter: "Med utomordentlig skärpa visar hon fram det fattiga bondesamhällets karaktär av klassamhälle, dess starka hierarkiska uppbyggnad där de som har skor på fötterna och en säker bärgning bilda överklassen, daglönare och pigor mellanskiktet och tiggarna och de av svält döende bildar underklass."
Romanen belönades med De Nios stora pris. Den nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 1978. Ett pris hon fick två år senare för romanen "Vredens barn".
Harald Larsen
Med utomordentlig skärpa visar hon fram det fattiga bondesamhällets karaktär av klassamhälle.
Hemvändare. Sara Lidman återvände till Missenträsk 1975, och två år senare utkom hennes skildring av hembygden. Foto: Ola Torkelsson.