Nytt. I mitten av september släppte de skivan "Electric earth".
Tidigt 2000-tal, Skelleftehamn. I en liten källarlokal sitter Magnus Kärnebro, Anthon Johansson, Mikael Israelsson, Joakim Karlsson och Nicklas Åhlund med instrument i handen och progressiva rocktoner i huvudet. Där bildades Black Bonzo, som under sina aktiva år skrev sig in i Skellefteås musikhistoria.
2011 hände något och medlemmarna ledsnade på det progressiva, det komplicerade och tekniska. Ur Black Bonzos aska reste sig något annat – Gin Lady. Nu har de precis släppt sitt fjärde album.
– Man kan säga att Gin Lady föddes som en slags reaktion på Black Bonzo. Istället för komplicerade partier ville vi gå tillbaka till det enklare, säger Magnus Kärnebro, sångare.
Konstellationen är nästan densamma som Black Bonzo, förutom Mikael Israelsson. Där slutar dock behovet av att nämna Black Bonzo i samma mening som Gin Lady – musikerna må vara samma, men soundet är något annat.
– Det här är rock i olika tappningar, det handlar om att det ska svänga. Med Gin Lady har vi gått tillbaka mer till rötterna, vi håller det enkelt och nära, säger Magnus Kärnebro.
Replokalen, placerad i Mullbergets källare, kantas av låga, senapsgula 70-talsfåtöljer, stolar i manchester och ljusgula franslampor. Magnus Kärnebro och bandkamraten Nicklas Åhlund påpekar att det är en spegelbild av deras inredningspreferenser, men även en perfekt metafor för fjärde albumets ljudbild. Det jordiga, 70-taliga.
– Vi märker hur vi utvecklats sedan första albumet, som kom 2012. Då var det rockigare, mer tempo. "Electric earth" är snarare någon slags hippierock eller folkrock, säger Magnus Kärnebro.
Genom alla tio spår löper den röda tråden som titeln "Electric earth" skvallrar om.
– Allt, från texter till ljud, knyter ann till samma tema. Det är liksom smutsigt, down in the dirt, säger Nicklas Åhlund.
Trots att Gin Lady funnits sedan 2012 har det blivit få liveframträdanden. Det ska förändras nu, berättar de. Spelningar i Stockholm i november väntar, samt Göteborg till våren. Framöver är planen att även spela i Umeå och Skellefteå.
– Det är egentligen det största med det här albumsläppet; vi vill spela mer. Tidigare har vi lagt krutet på att skapa musik men nu längtar vi upp på scenen och möta en publik, säger Magnus Kärnebro.
De återkommer till den där källaren i Skelleftehamn för mer än 10 år sedan. Den musikaliska förändringen har skett långsamt och dynamiskt, där hela bandet alltid befunnit sig i samma ljudvärld, trots olika bostadsorter och liv.
– Jag tror att det handlar om Skelleftehamn, i grund och botten. Vi kommer alla från samma lilla samhälle, vi är alla i grunden stöpta i samma form. Jag tycker det är fint, säger Nicklas Åhlund.
Allt, från texter till ljud, knyter ann till samma tema. Det är liksom smutsigt, down in the dirt.
Vill spela. Magnus Kärnebro och Nicklas Åhlund längtar ut på scenen. Foto: .