Johan Arijoki tillsammans med Malmfältens rockklubb.
Trästockfestivalen, 2017. Inne i Campustältet var det fullt, och publiken rycktes med i vardagsbetraktelser från Malmfälten. För Johan Airijoki, som stod på scenen, var det en speciell stund.
– Ja, det var en av de bästa spelningarna jag varit med om. Så det känns väldigt roligt att komma tillbaka till Skellefteå igen, jag ser framemot det.
På lördag intar han Nordanåteaterns scen, med musikerna i Malmfältens rockklubb och Mi von Ahn. I tonerna ryms Gällivare och Malmfälten, skoterfärder på väg hem från byakrogen men också självinsikt och funderingar.
– Jag har rötterna i ett norrländskt perspektiv, och jag skriver mycket om betraktelserna från där jag bor och sådant som omger mig, säger han.
Johan Airijoki har en bakgrund i band som Tusenbröder och Väärt, som han fortfarande spelar i. Men till skillnad från Väärts finstämda pop är hans egen musik en blandning av olika stilar, med allt från rivig blues, pop och country.
– Jag vill spela svängig musik med mycket närvaro, det blir mycket blues och groove.
Första fullängdsalbumet släpptes 2015, för att följas upp med "Allting kommer bli bra" 2017 och senast "Blyg viol" från 2018.
– De första albumen handlade mycket om min omgivning, det senaste handlar mer om mig. Om att förstå mig själv mer, och om hur det är att till viss del vara en tillknäppt man från Malmfälten. Men alla rymmer lika många känslor, och för min del har musiken varit en pysventil. Där sjunger jag om min familj, min bakgrund, många olika släktskildringar, säger han.
Dagen innan Skelleftekonserten släpper han två nya låtar – egna versioner av Ted Ströms "Vintersaga" och Astrid Lindgrens "Luffarvisan".
– Jag tycker väldigt mycket om låtarna, det kan bli så att jag spelar dem i Skellefteå.
Mi von Ahn bjuder också på livemusik under lördagskvällen – en musik som beskrivits som ett format där den traditionella singer-songwriter-genren möter en modern eskapism.