Karin Nordgrens uttryck matchar vintervädret – blått, vitt och svart förekommer ofta i tavlorna och keramiken.
I lägenheten på Sjungande dalen trängs flyttkartonger med inplastade akvarellverk. Stora pappersark fyllda med rektanglar, alla i krispiga isblå toner, varvat med mättat grått. Karin Nordgren sveper med handen över vardagsrummet, påpekar att familjen är i skarven mellan en flytt. Efter nio år i Stockholm, två år i Bergen och konststudier på både Öland och i Umeå återvänder hon hem, till platsen hon lämnade efter gymnasiet.
– Det känns speciellt, mina föräldrar och syskonbor här, så det passade bra för oss också. Och jag tror att det kommer vara betydelsefullt för min konst också, det är enklare för mig att arbeta när det finns ett lugn, säger Karin Nordgren.
Till skillnad från många andra lägenheter på Sjungande dalen är det inte hustak som skymtar utanför vardagsrumsfönstret, utan snöklädda trätoppar och vinterblå himmel. Där, i skiftningarna hos snöflingorna, det skira januariljuset och dova tallbarren, hämtar Karin Nordgren sitt uttryck och inspiration. Akvarellerna, och keramiken, rymmer speglingar av det som pågår utanför glasrutan.
– Naturen har alltid spelat en stor roll i min konst, och därför har jag återvänt hit ofta även när jag bodde i Stockholm. Där finns inte naturen nära inpå, vilket jag behöver. Det passar nog bättre för min konst att jag bor här, säger hon.
Karin Nordgren ställer ut i Burträsk, där bland annat 58 klossar bildar en installation.
Om Västerbottens vinterlandskap omvandlas till konst, är Karin Nordgren översättaren. Men det handlar inte om porträttlika målningar, utan istället om en känsla, nyans och stämning. Oändliga versioner av isblått, men alla ändå tydligt olika, som bryts av med mattgrå svärta och skarpa geometriska former.
– Jag skapar ofta intuitivt, utan plan. Och jag snöar lätt in mig på en viss typ av färger – blått, svart och vitt. Jag tror mycket handlar om att försöka fånga ett visst slags ljus, och skiftningarna i det. Det går ju egentligen inte, men det är nog vad som driver mig. Som vackrast tycker jag det är just innan skymningen, det är mitt bästa ljus.
Förutom många år i Stockholm har hon också studerat konst i Bergen. De mäktiga klipporna, ackompanjerat av tunga moln och regnväder, har satt spår i hennes uttryck.
– Just de stora bergen, och regnovädret, har jag tagit med mig. Just nu jobbar jag aldrig med klara färger som rött eller gult, utan istället blir det mycket gråa toner. Men jag inspireras också av Japan och estetiken som dominerar där, säger Karin Nordgren.
"Jag inspireras av ljuset", säger Karin Nordgren.
Skapandet har funnits i periferin sedan ung ålder, men efter gymnasiet valde hon att utbilda sig till sjuksköterska. Men det blev snabbt tydligt att vården inte var hennes kall.
– Det är ett väldigt bra jobb, men det var inte för mig. Så jag började istället studera förberedande konstlinjer på bland annat Öland och i Umeå, för att sedan börja på Konstfack i Stockholm samt Konsthögskolan i Bergen.
Till en början handlade det främst om verk som växte fram ur lera, men de senaste åren har akvarellen och gouache fått huvudrollen. På Karin Nordgrens meritlista finns allt från deltagande i Liljevalchs vårsalong 2018, till en egen utställning på Kalix konsthall 2017. Nu ställer hon för första gången ut i sina hemtrakter – i söndags var det vernissage i aulan på Edelviks folkhögskola i Burträsk.
– Det känns jätteroligt att äntligen få visa det jag gör här.
Akvarell är en av teknikerna Karin Nordgren använder sig av.
När Norran är på besök befinner sig Karin Nordgren mitt i förberedelserna. Hon öppnar varsamt en liten kartong, fylld med små klossar skapade i olika sorters lera. 58 stycken sammanlagt, påpekar hon. På många sätt sammanfattar de små, lena kuberna hennes konst, och utställningen som just nu pågår i Burträsk.
– De är inte glaserade, utan jag har istället använt olika material för att få fram skiftande färger. Tillsammans ska de bilda en installation, varje fyrkant är på ett sätt en representant för ett landskap. Och det är så jag vill ha det, rått material som inte är behandlade.