Dwayne Johnson och Neve Campbell råkar illa ut i ”Scyscarper”.
Katastroffilmer kan vara underhållande på sitt sätt. Det känns tryggt att vara på rätt sida bioduken när allsköns olyckor slår till.
Den här gången handlar det om en skyskrapa. Världens högsta byggnad och fylld av säkerhet från botten till toppen. Eftersom jag nyss varit och sett utställningen om Titanic känns det som att inte mycket förändrats på drygt 100 år.
Det går aldrig att känna sig trygg oavsett vad konstruktörerna lovar.
Eftersom Dwayne Johnson finns med i filmen så förstår du säkert också att det finns en hjälte inblandad. För det är i den rollen den muskelstinne skådespelaren numera alltid hamnar.
Den här gången inleds det med att han ska stoppa en man som kidnappat sin sambo och sina barn. Men allt går på tok för Will Saywer, som han heter, och han förlorar ett ben.
10 år senare möter vi honom med benprotes och allt. Nu har han dessutom skaffat familj, fru och barn, och jobbar i Hongkong.
Will Sayer är säkerhetsansvarig för det fascinerande byggnadsverket. Och när skurkarna slår till och sätter brand på skyskrapan så befinner sig Willis nära och kära i en av lägenheterna.
Och att familjen är viktigast av allt är ett återkommande tema i den här typen av rullar. Så han påbörjar en räddningsaktion.
Därefter följer en del dramatiska hjältedåd. Att kalla Will Saywer macho är faktiskt en underdrift. Trots sitt handikapp ser han ut att klara allt.
Det blir förstås mycket action och jag ska absolut inte avslöja mer av handlingen. Likheten är förresten stor med 30 år gamla ”Die Hard” men det är en betydligt bättre film.
För även om Dwayne Johnson ibland kan kosta på sig ett leende så ser han oftast ut som ett frågetecken även när han genomfört de mest dramatiska sekvenser.
Bruce Willis hade, åtminstone på den tiden, en obotlig charm mitt i det våldsamma.
Neve Campbell spelar Sarah Saywer. Det känns helt rätt att hon får visa att hon är en tuff kvinna som inte bara litar på att mannen ska lösa allt. Danske Roland Möller spelar otäckingen Kores Botha och där har vi också en brist som lyser igenom.
Han känns för opersonlig och har inte alls den karisma en riktig filmskurk behöver.
”Att kalla Will Saywer macho är faktiskt en underdrift. Trots sitt handikapp ser han ut att klara allt.”
Men som sagt. Vill du se actionscener som inte är likt mycket annat så är det här förstås ett bra val.
Manusmässigt finns det mycket mer att önska.
Och de riktiga hjältarna finns den här gången i Thailand. Det dröjer nog inte länge innan Dwayne Johnson är en av dykarna som räddar fotbollskillarna i grottsystemet.