Olof Wretling i rollen som Katla, tillsammans med Bengt Strömbro.
Mammas nya kille fanns länge bara i etern, och blev framröstat till P3:s roligaste humorprogram genom tiderna. Med sin skruvade, absurda humor – varmt utspädd med en hel del socialrealism och breda dialekter – klättrade karaktärer som Lars Stenberg från Älvsbyn och Kicki Tapper från Hagfors in i våra hörlurar och vidare ner till hjärtat.
När de bestämde sig för att översätta sina filurer till scenen 2016, i föreställningen "Kunskapslyftet", var det med viss bävan. Kommer uttrycket som genomsyrar radioprogrammet göra sig bra på en scen? Och kommer karaktärerna att se ut som vi föreställt oss? Svaret på båda frågorna var ett rungande ja. Det blev snabbt tydligt att Mattias Fransson, Olof Wretling, Sven Björkland och Sofia Wretling är lika bra på scenisk gestaltning som de är på att bygga en parallell låtsasvärld där skruvade personligheter kretsar kring programledaren Bengt Strömbro likt konstiga planeter.
I "Mammas nya kille firar jul på måfå" har det brokiga solsystemet tagit sig an en högtid som vid första anblick är motsatsen till Katlas glittriga platåskor och Thunders karatesparkar. Och det är just den kombinationen – det fullkomligt omysiga i gothen Mikal blandat med Bengt Strömbros stickade julkavaj – som gifter sig oväntat fint.
Thunder, eller Mattias Fransson som han egentligen heter, slåss mot tomtar.
Vi får följa med på ett julfirande där sävlige Lars Stenberg från Älvsbyn är julvärd och ständigt kissnödige Mangan stjärngosse. Kanske är nycirkusartisten Katla självaste Jesus, och kanske är Kicki Tapper från Non Fighting Generation tomten. Formen är bekant, små sketcher som avlöser varandra, alla varsamt guidade av lugne Bengt Strömbro. Pite-Patrik har flyttat in i en gigantisk smällkaramell, och självutnämnde actionhjälten Thunder slåss mot vapenbärande supertomtar. Allt är som det ska, det vill säga helt obegripligt på det allra bästa sättet.
På scenen syns ett skelett från en utbrunnen gran, en alldeles för lång kökssoffa och en stackars halmbock, på många sätt en spegling av Mammas nya killes otraditionella julfirande. De klassiska högtidssymbolerna finns där, men allt har förvrängts och stöpts om för att passa svärtan, stöket och skrattet.
Nu går vi snart in i december, en månad kantad med oräkneliga julsånger och gnistrande "Oh helga natt". I en sådan tid är det uppfriskande att möta en jul långt borta från stämsång, regler och mys. Vi ses i marschallens skugga. Amen.