Jag har absolut ingenting emot manliga strippor. Det kan vara riktigt snyggt när de showar loss på scenen.
Men däremot kräver jag att filmer ska ha någon sorts handling. Och uppföljaren till ”Magic Mike” är långtifrån magisk. Det här är ett magplask som gör att tvättbrädan på de manliga magarna blir illröda av skam.
För det handlar egentligen inte om någonting. Även om jag ska göra ett försök att förklara.
Magic Mike har dragit sig tillbaka från scenen och försöker leva ett ”normalt” liv. Men när de gamla kompisarna kallar så drar han ut på en sista turné.
Då ska det festas, det ska supas, det ska knarkas. Och till slut ska de göra en sista show som ska slå alla med häpnad.
Mer än så är det inte. Jo, förstås, det är en massa uppträdanden som ska locka fram det djuriska hos de kvinnor som ser på.
Och gillar du att se halvnakna muskulösa manliga kroppar och tycker att det räcker för att betala inträde så har jag inga moraliska invändningar mot det – om någon misstänkte det.
Du har full rätt att göra ditt eget val. Det är bara det att för mig är det inte nog för att inte tråkas ut under de två timmar föreställningen pågår.
Dessutom är det här en bransch där det handlar om utnyttjande av både män och kvinnor. Inte ett enda långt party om någon trodde det.
Channing Tatum har onekligen en viss charm och är inte heller en oäven dansare. Men även han måste få ett manus för att det ska fungera.
Bäst i filmen är annars en kvinna, Jada Pinkett Smith, som i rollen som Rome förmedlar en viss humor.
Ett magplask som gör att tvättbrädan på de manliga magarna blir illröda av skam.