Foton. Cecilia Parsberg har arbetat med projektet i fem år. Foto: Maria Wallin.
Cecilia Parsberg är Stockholmskonstnären som precis blivit klar med sin konstnärliga avhandling. Hon har varit verksam konstnär i 25 år och alltid haft ett uttryck som kretsat kring orättvisor, strukturer och samhällskritik.
De ledorden syns också i hennes senaste verk. "Hur blir du en framgångsrik tiggare i Sverige?" har vuxit fram under fem års tid och är också innehållet i Parsbergs avhandling. Imorgon öppnar utställningen i Skellefteå.
– Det hela började 2010. Då mötte jag en person som tiggde på Stockholms gator. Jag tänkte: "Vem är det här? Vad har hänt? Är det här Sverige idag?", säger hon.
Där såddes fröet. Hon bestämde sig för att synliggöra.
Inne i konsthallen på Skellefteå museum syns resultatet. En tv-skärm visar hur en grupp personer, givarna, deltar i en marknadsundersökning. Vad skulle få dem att ge mer pengar? På den andra tv-skärmen syns de som tigger. Hur blir de bemötta av givarna?
Cecilia Parsberg ställer sig mitt emellan. Avståndet, det är vad hennes verk till stora delar handlar om.
– Givarna har en bild av tiggarna och tvärtom. Det är här, i mitten, som de två bilderna krockar med varandra. Det är det här avståndet vi har att spela med, det är här vi kan förändra.
Förutom rörliga filmer och installationer består utställningen av en serie foton. Det är sovplatser, garderober och hem. Men sådana utan väggar, på kullerstenarna och under gatulyktorna.
– Det är rum som borde vara privata, men här är de helt öppna.
Med sina verk vill hon beskriva en flerdimensionell och komplex situation; livet på gatan.
– Vi är alla en produkt av ett system och olika strukturer. Välfärdsbygget i Europa står inför enorma problem. Vare sig du interagerar med de tiggande eller inte så är du en del av det, säger hon.
Det stora avslutet på både utställningen och avhandlingen är iögonfallande. Meterhöga väggar mitt emot varandra med människor som sjunger utan ord. Det är tiggarna och givarna, men den här gången möts de.
– Tiggandet och givandes kör heter den. Under tre dagar stod de och såg på varandra och sjöng tillsammans.
"Hur blir du en framgångsrik tiggare i Sverige?" knyts ihop där den började, med avståndet och överbyggandet av detsamma gestaltat i sång och rörlig bild.
– I slutändan handlar det om en djup orättvisa som vi bevittnar och som vi alla har en roll i. Jag vill få i gång ett samtal om fattigdom, om vilket samhälle vi lever i och vilket vi vill leva i.
I slutändan handlar det om en djup orättvisa som vi bevittnar.
Rörligt. Cecilia Parsbergs utställning och avhandling innehåller en rad olika uttrycksformer. Foto: Maria Wallin.