Foto: PONTUS LUNDAHL.
Varför krångla till det? Örebrobandet Millencolin gör inte sina fans besvikna när de skruvar upp tempot i 180 och låter gitarrer, sång och trummor överösa varandra med intensitet. Det är ju så de ska låta och i denna ska-rock har de sina största förtjänster som band. Det var 25 år och cirka 1 500 spelningar sedan bandet bildades och nu har de lämnat skivbolag till förmån för den egna förmågan. I sann gör-det-själv-anda har bandet spelat in 13 spår, fördelat på knappt 35 minuter(!), vilka fungerar som defibrillator på vilken trött spellista som helst.
De politiska och samhällskritiska texterna hör till det bästa bandet gjort. "Egocentric man" är en stilstudie av den självcentrerade människan och "Sense and sensibility" behandlar de rasistiska strömningarna i landet. Lägg därtill titelspårets här-och-nu-statement på vad som är skivans bästa stund och det finns gott om russin i den måhända lite väl stora kakan.
Jag skulle kunna avsluta den här texten med att kritisera skivans minimala variation. Men Millencolin är ett band som inte ska göra avbön på den snabba och aggressiva rockmusiken som tagit dem till världens alla hörn, snarare fortsätta visa världen hur ett gott hantverk inom genren ska se ut.
Anders Samuelsson