Skådespelare:Joaquin Phoenix, Amy Adams, Scarlett Johansson (röst) med flera. Regi:Spike Jonze.
Det är något kusligt över Spike Jonzes film ”Her”. Det handlar om en man, Theodore, som gått igenom en jobbig skilsmässa, och har slutit sig i sitt skal.
Men en dag köper han en artificiell vän, en kvinna på datorn.
Han blir närmast besatt av Samantha och kärleken blomstrar. Så gott det nu går med en dator.
Det är bara så sorgligt och än märkligare blir det när hans vänner också accepterar Samantha som hans flickvän.
Jag ser naturligtvis djupare innebörder med historien, annars vore det inte en Spike Jonze-film.
Det han försöker säga är förmodligen att vi människor måste lära oss prata med varandra. Det kanske känns lättare att chatta med en dator men det kan aldrig ersätta det som är riktig kärlek eller äkta vänskap.
Att våga lita på varandra och inte sluta en argumentation med att bli ovänner.
Theodore har så mycket att ge men samtidigt vågar han inte riktigt orden komma annat än i hans jobb. Ett arbete där han skriver sällsynt vackra brev åt andra människor. Brev som visar hur mycket känslor det finns i honom - ord som aldrig blir sagda i det verkliga livet.
Joaquin Phoenix är alldeles utmärkt som den vilsne Theodore. Det går riktigt att ta på hans frustration som bara slår inåt i ändlösa tankar och sömnlösa nätter.
Så det är en intressant film som verkligen ifrågasätter dagens samhälle med ständig uppkoppling och allt mindre tid för personliga samtal där inte bara rösten, utan hela personen finns med.
Ändå har jag svårt att känna någon riktig entusiasm över ”Her”. Långa stunder blir det rent av tråkigt med alla dessa sorgsna miner hos olyckliga människor. Kärlek på nätet är med andra ord inte så himla kul att titta på.
ROGER LINDSTRÖM
