Beatrice Eli. Foto: Pressbild
För ett år och sex månader sedan såg jag Beatrice Eli stå på, och äga, scenen. För mig var det första gången, men det var uppenbart att det inte var första gången för henne. Hennes namn var redan då på tapeten, men det var egentligen först när "Violent silence" strömmade ut i den lilla lokalen som jag verkligen förstod att jag inom en snar framtid skulle kunna nicka, le, berätta att jag var där och känna mig ganska nöjd över det. Idag är den dagen här. Beatrice Eli släpper hennes debutalbum "Die another day", och den hype som finns runt det är ingenting annat än ett sundhetstecken.
"Moments of clarity" har tidigare släppts som singel och inleder ett ärligt, självsäkert och självutlämnande album. Beatrice Eli lyckas här med sådant som andra kämpat för att försöka åstadkomma hela deras tid som verksamma artister. Hon är stenhård men samtidigt ambivalent, och hon berör. Hon kräver sin plats, och gör sin fantastiska röst hörd, men delar även med sig av att det inte alltid varit så enkelt. Det är inte alla som lyckas vara så rätt, på så många sätt samtidigt. Hon känns helt enkelt oövervinnlig, och det smittar av sig. Beatrice Eli, du är ett geni.
Emelie Häggström