Med spillmatrial från träutbildningen på T2 College fick den som ville hjälpa till att skapa färglägga och skapa en värld av kuber.
Fredag
Det var med viss bävan jag begav mig till Nordsken förra helgen. De senaste åren har jag gått med sällskap och barnvagn och baxat mig fram mellan utställare och besökare. Det har varit roligt men också väldigt mycket bestått av att komma överens om huruvida vi skulle äta eller testa VR, kolla åt 15 håll samtidigt och ett och annat ”Nej, gråt inte. Det är en snäll stormtrooper.”
I år var det bara jag och treåringen. Och vi gick runt i timtals. Det var fantastiskt.
Dottern byggde lego, ritade och hjälpte till att skapa ett minecraft-landskap. Och jag fann mig något förvånad när hon, som är en försynt typ, plötsligt stod och språkade med en av kreatörerna på Artist alley. Hon plockade upp de teckningar hon nyss ritat och konstnären gick in för att diskutera huvudfotingar och färgglada sträck som, i de bästa av världar, kan klassas som ”abstrakt” konst.
Efter det dök hon in i en workshop där hon fick hjälpa till att skapa apokalytiska kläder. ”Smutsa ner så mycket ni kan” var uppmaningen då hon och ett annat barn storögt fick doppa händerna i färg och smeta ut det över en tröja.
I en hall dansade två ballerinor med uppskruvbara nycklar på ryggen. Då dottern också bar en balettkjol, bjöds hon upp till dans. Dessutom såg hon Elsa från ”Frost”. Själv är jag ganska övertygad om att det verkligen inte var Elsa, men hon blev så till sig att hon bara vågade titta på denna uppenbarelse i smyg. Att en treåring ser Elsa måste vara ungefär som att en genomsnittlig medelålders man springer på Springsteen eller att en 15-åring plötsligt står öga mot öga med Billie Eilish. Det är för stort att ta in liksom.
På vägen ut sammanfattade hon vad hon tagit till sig under dagen.
”Flickor är inte personer.”
”Nehe, vad är de då?” undrade jag förvånat.
”De är prinsessor och enhörningar” svarade hon bestämt.
Jag misstänker att Nordsken på detta sätt säkrar framtida deltagare för all evighet.