Stieg Larsson är världsberömd tack vare Millenuim-trilogin. Men hans stora livsgärning var kartläggningen av nynazister i Sverige och Europa. Foto: Bim Clinell.
Han är född i Skelleftehamn och har ett helt kvarter i Skellefteå uppkallat efter en bok, nämligen Luftslottet.
Det är just tack vare Millenium-trilogin som Stieg Larsson blev känd för den stora allmänheten. Böckerna om Lisbeth Salander kom däremot ut först efter Stiegs död, 2004. Han var då bara 50 år.
Men det är inte det som den här dokumentären handlar om. Det är i stället Stieg Larssons kamp mot de nynazistiska och högerextrema grupperna i Sverige. Där byggde han inga luftslott utan baserade allt på fakta.
För oss som kommer härifrån trakten är det förstås extra intressant att ta del av Stieg Larssons första levnadsår. Han föddes som sagt i Skelleftehamn och när föräldrarna flyttade till Umeå hamnade Stieg hos sina morföräldrar i Måggliden, mellan Norsjö och Basturträsk.
Där tillbringade Stieg sina nio första levnadsår. Morfar Severin var en förebild och en man som var mycket politiskt engagerad. Dessutom en man som tog ställning mot nazisterna långt innan de flesta förstod vad de sysslade med.
Henrik Georgsson är regissören bakom den sevärda dokumentären.
Här fick Stieg sin första skolning i politiken och det var ett hårt slag för honom när morfadern dog. Stieg var då nio år och även om livet i Måggliden på många sätt var fattigt så trivdes han enligt sina gamla kamrater från den tiden.
Stieg flyttade 1963 till sina föräldrar i Umeå och han började under studietiden intressera sig för de grupper som han såg som en fara för Sverige.
Men det var i Stockholm och jobbet på TT 1977 som han började kartlägga nazisterna på allvar.
Det var en omvälvande tid men filmen visar tydligt vilka faror Stieg Larsson såg med den människosyn som präglade de här falangerna.
Det är också tydligt vilka hot han och livskamraten Eva Gabrielsson utsattes för.
Även medförfattaren till boken ”Extremhögern”, Anna-Lena Lodenius, får ge sin syn på saken. Och hon erkänner att hoten fick henne att dra sig tillbaka från granskningarna.
Men Stieg fortsatte jobba, tidningen Expo var hans skötebarn. Men även den utsattes för terrordåd och det fick i princip hela den svenska dagspressen att ställa upp på deras sida. Det är dessutom intressant att se hur rätt Stieg Larsson hade i sina analyser.
Han såg en stor fara när Sverigedemokraterna slutade raka skallarna och istället komma i kostym till mötena men med bibehållna åsikter.
Stieg var då nio år och även om livet i Måggliden på många sätt var fattigt så trivdes han enligt sina gamla kamrater från den tiden.
Samtidigt är det förstås sorgligt att se hur arbetsmyran Stieg Larsson missköter sin hälsa. Ett evigt rökande, mycket skräpmat och ingen motion. Till slut orkade inte kroppen.
Ett mycket intressant porträtt serveras och jag är glad att vi får se ännu mer av Stiegs liv i en kommande tv-serie.
Till sist kan jag bara som kuriosa nämna att Stieg Larsson bytte namn till Stieg för att inte förväxlas med författaren och regissören Stig Larsson som är född i Skellefteå. Stig är känd för bland annat för ”Kaninmannen”.