"Den sista änkan".
Titel: Den sista änkan
Författare: Karin Slaughter (översättning: Willemo Linngård Oksanen)
Förlag: Harper crime
När en kvinnlig smittskyddsforskare kidnappas anar man att hennes kunskaper ska utnyttjas av terrorister. En tid senare inträffar en serie explosioner där många människor dör. Samtidigt råkar rättsläkaren Sara och hennes kärlek, kriminalaren Will hamna i en bilkrasch där Sara förs bort.
Vilken action! Det är upptakten i Karin Slaughters thriller ”Den sista änkan”.
Will anklagar sig själv för att han inte lyckades rädda Sara och gör allt för att hitta henne. Hennes mor anklagar honom för det som hänt.
Förövarna är en terroristgrupp som leds av en fanatiker som tror på den vita mannens rätt. Kvinnornas roll är lydnad och till hans läger som styrs med militärisk disciplin förs Sara och isoleras på en enslig plats i bergen. Mannens anhängare är unga killar som längtar efter spänning och itutas att de är soldater med ett heligt uppdrag.
Sara hålls fången och isolerad. Hennes uppgift är att hjälpa barnen som är svårt sjuka, men i brist på mediciner kan hon inte göra mycket. Ledarens fru är grym och verkar helt utan medkänsla när hennes barn dör.
Will får i uppdrag att nästla sig in i gruppen och låtsas vara före detta soldat, angelägen att döda. Allt för att rädda Sara och stoppa en misstänkt massaker.
Det hela är kusligt realistiskt, både bombdåden och de rasistiska tankegångarna i sekten där folk ska veta sin plats och lyda sin ledare.
En våldsam kriminalroman, gjord för sträckläsning.
Inger Lundqvist
"Ett kallt fall".
Titel: Ett kallt fall
Författare: Peter May (översättning: Leif Jacobsen)
Förlag: Modernista
Efter succén med serien om Finn Macleod på ön Isle of Lewis utanför Skottlands kust med ett hav som dånar mot klipporna har Peter May bytt stil. Hans nye hjälte Enzo Macleod är skotte men har flyttat till Frankrike där ”Ett kallt fall” utspelar sig.
Här rör sig Enzo bland barer, brasserier , kindpussade och cigarettrök. Han är professor i biologi och har två döttrar. Den ena vägrar träffa honom då han lämnade henne och hennes mamma när hon var liten.
Tillsammans med en vän som är journalist och hans ex, en vacker psykolog, börjar han nysta i ett tio år gammalt försvinnande. Det är ett original som var rådgivare till premiärministern som saknas. Enzo antar att mannen är mördad och följer uppslag som leder honom och hans medföljare ner till Paris underjord. De hittar märkliga spår, väskor med skelettdelar och saker som har symbolisk betydelse.
En mycket ung student, Nicole, försedd med ”cantaloupebröst”, som Enzo har svårt att slita blickarna från, hjälper till att på nätet söka uppgifter som leder vidare. Sambanden är långsökta och gnetandet via länkklickande verkar aldrig ta slut. Upplägget känns konstruerat men till sist löser Enzo fallet till regeringens förtret, de skulle hellre vilja att avslöjandet gjorts av den inhemska polisen.
Enzos svartsjuka gentemot dotterns pojkvän och relationen till kompisens ex lättar upp det hela. Men, inte är det här i klass med Lewis- trilogin.
Inger Lundqvist
"Jag".
Titel: Jag
Författare: Elton John (översättning: Marianne Mattsson)
Förlag: Albert Bonniers förlag
Det kunde ha blivit ”Så vitt jag minns” eller ”Hågkomster”, fast kanske ändå inte, för Elton John är inte fjättrad av konventioner och måttfullhet, så hans självbiografi fick i stället heta "Jag".
Självfallet och stilenligt.
Han är sanslösa munderingar och galna glasögon. Han är shoppinggalen men ändå rik som ett troll. Vem kunde tro att livet skulle komma att gestalta sig så för Reginald Dwight, för det började inte bra, med en pappa som var soldat och hårding, inte minst mot lille Reg, och en mamma som var värre än så. Lynnig, elak och inte sällan rent sadistisk. Överlever man den barndomen är man stark, fast i den blivande superstjärnans fall handlade det också, understryker han, om tur. Som att råka födas med musiköra (han var inte gammal när han kunde en spela en låt felfritt i första försöket), att råka träffa textförfattaren Bernie Taupin (själv kan Elton John, hävdar han, inte åstadkomma en vettig textrad) och att ha begåvats med en fysik som pallar för 16 års heroinmissbruk.
Mitt i gränslösheten, det sanslösa festandet, glittret och glamouren finns en rätt klok kille som borde ångra ett och annat men inte gör det, inte ens äktenskapet med en kvinna, för Renate Blauel och han är fortfarande väldigt goda vänner. Och vid 63 års ålder och tack vare en surrogatmamma blir han och maken David pappor och över mycket i hans berättelse kan man höja på ögonbrynen, men tråkig blir den aldrig.
Olle Lundqvist