Skådespelare:Ralph Fiennes, Tony Revolori, Saoirse Ronan med flera. Regi:Wes Anderson.
Det finns mycket att säga om Wes Andersons ”Grand Budapest Hotel”. Det svåraste är egentligen att klassificera den. Att förklara vad du egentligen får se och höra.
För även om den är rolig så är det aldrig så att du sitter och gapskrattar. Det är en mycket mer subtil humor. Nästan ömtålig, det känns som att hela berättelsen ständigt pendlar mellan det lättjefulla och det tragiska.
Dessutom är Wes Andersson en bildkonstnär som verkligen använder hela paletten av färger för att illustrera det verkligt overkliga. För ibland känns det som att flyttas till en värld som kanske har existerat men som fått ett drömskimmer i all sin praktfulla utformning.
Som du säkert räknat ut av titeln står ett hotell i förgrunden för berättelsen.
En inrättning som finns i en påhittad centraleuropeisk stat där kriget är på väg att förstöra allt som byggts upp.
I receptionen på detta fantastiskt vackra etablissemang står Gustave H, en concierge med många strängar på sin kärlekslyra.
För han är inte bara elegant och mån om sina gäster. Han har dessutom en förkärlek för äldre damer som får personlig service på alla plan.
Så när en av dem avlider visar det sig att Gustave H hamnar i en arvstvist med kvinnans minst sagt obehagliga släktingar.
Samtidigt har Gustave H också tagit en skyddsling under sina vingar. Zero, en ung pojke utan familj, som får lära sig allt om hur ett hotell ska skötas. Kärlekshistorien med den modiga konditorn Agatha är också så underbart vacker i sin enkelhet.
Det här är med andra ord en alldeles underbar skröna som får alla mina sinnen att bara njuta.
Ralph Fiennes är utmärkt i huvudrollen. Men han omges av en rad fina biroller.
ROGER LINDSTRÖM
