Foto: Heiko Junge/TT.
I fredags firade David Bowie sin 69:e födelsedag med att ge ut "Blackstar". Ett album som, likt alla hans tidigare, skrider över gränser och testar nya uttryckssätt. Inget är någonsin väntat utan musiken lyckas istället alltid överraska, vilket är precis det som gör David Bowie till en ikon. Albumet håller redan på att bli en personlig favorit och när jag nås av nyheten att en av mina mest trogna följeslagare sedan många år tillbaka gått bort är det med stor sorg. Alla som söker sig till musik oavsett anledning kan nog känna igen den känslan. Känslan av att ha förlorat en nära vän.
Under söndagen gick David Bowie bort i cancer efter en 18 månader lång kamp. Sjukdomen må ha lyckats ta hans liv, men hans musik och färgstarka sätt att framföra den på lever kvar för en lång tid. Generationer kommer födas, växa upp och upptäcka hans låtar som kan få vem som helst att vilja dansa tills benen inte håller längre, låta tårar rinna nedför ens kinder eller bara ligga i soffan och må gott. Hans sätt att kombinera teater, kläder och musik till en enda stor glittrig show lär också fortsätta att inspirera allt från teateruppsättningar till modeskapare. För David Bowie personifierade glittret.
Medan jag skriver det här lyssnar jag igenom skivan "Hunky dory"(1971) och lever mig tillbaka till gymnasietiden. Där och då var David Bowies musik inte lik någonting annat och den känslan finns med mig än i dag. Det var också då han blev en naturlig del av mitt musikälskande liv.
Sedan dess har favoritalbumen skiftat från dagsform. Men det engelska musikundret och hans musik har alltid funnits nära oavsett om det gällt hans glamrocktid eller de mer elektrobaserade skivorna.
Själv kommer jag ta farväl av David Bowie med att dansa till hans musik på hög volym. Gör detsamma du också, för det är precis så han förtjänar att hedras.