Helmi Aho Berggård kommer själv från Tornedalen, men flyttade till Skellefteå på 60-talet. Nu är hon aktuell med boken om sin barndoms plats.
Året är 1945 och femåriga Tuula håller sin mamma hårt i handen på väg mot en begravning. Lilla flickan Karin från hembyn i Tornedalen har somnat in, efter att ha drabbats av sjukdomen tuberkulos. Men vad händer när livet försvunnit ur kroppen? Och hur ska Karin ta sig till himlen?
Det är där, i Tuulas Tornedalska vardagsliv och funderingar, som Helmi Aho Berggårds roman "Med lastbil till himlen" tar avstamp.
– Jag kände att jag ville förmedla en annan bild av livet i Tornedalen än den som oftast får utrymme. Där är det mycket negativitet, jag ville nyansera bilden. Det är klart att det var kämpigt, men det fanns också mycket fint. Som naturen, och tryggheten, säger hon.
Tuula är en slags spegling av henne själv, och boken väver samman självbiografiska inslag med fiktion och historia. Precis som Tuula växte Helmi Aho Berggård upp i Vuomajärvi och längtade efter ett annat sorts liv.
– Att växa upp där var inte svart eller vitt, det var väldigt speciellt. Där fanns vackra omgivningar, men också väldigt mycket slit. Vi var väldigt påverkade av att ligga så nära finska gränsen, och det krig som rasade där.
Hon fyller kaffekoppen till bredden och tittar sig omkring i villan på Morö Backe. Sedan 60-talet har Skellefteå varit hennes hemstad, efter en period som lärarstudent i Uppsala. 40 år av möten med elever, engagemang i kulturföreningar och som fritidspolitiker i Liberalerna har hunnits med. Hela tiden har hon dock burit på längtan efter att skriva, och när hon för några år sedan satte sig ned med ett tomt dokument var det självklart vilken berättelse hon skulle författa.
– Jag återkommer hela tiden till min barndom i Tornedalen. Jag flyttade därifrån direkt efter gymnasiet, men har sedan dess alltid känt att jag ville skriva om den tiden. Jag tror det var bra att jag väntade så många år, till jag blev pensionär, för då har jag fått mer distans. Det hade inte blivit samma bok om jag skrivit den för 20 år sedan, säger hon.
Titeln kommer från en händelse i boken, där huvudpersonen fantiserar om hur en flicka som dött tar sig upp till himlen. Kanske är det med en lastbil?
"Med lastbil till himlen" följer Tuula genom en barndom kantad av krig, med en mamma från Finland och relationen till religionen. Precis som för Helmi Aho Berggård präglas Tuulas tillvaro av försvenskningsprocessen, där det finska språket tvingades bort till förmån för svenskan, och dubbelheten i att ha två språk och kulturer.
– Det blev tydligt hur mycket språket betydde, och orättvisorna i försvenskningsprocessen var stora. Det känns viktigt att berätta om. Även relationen till religionen, som var väldigt utbredd i Tornedalen, vill jag nyansera. Oftast beskrivs det som något skrämmande och begränsande, och det är klart det kunde kännas läskigt ibland. Men jag kommer också ihåg det som en stor trygghet, säger hon.
Hemma i villan på Morö Backe finns ett bibliotek, fullt av litteratur som inspirerat Helmi Aho Berggård.
Men framförallt är ändå Helmi Aho Berggårds debutroman en hyllning, och ett synliggörande. Det är historien om Tornedalens kvinnor, de som fostrade åtta barn medan männen var borta på jobb. Historien om kvinnlig styrka, om hårda livssituationer men också sprudlande glädje och närhet till porlande älvar och höga tallar.
– Jag har ofta tänkt: hur orkade dessa kvinnor? Männen var ofta borta i veckor, de hade inga bekvämligheter och många barn. Och vem tar tillvara på deras livsberättelser? Det ville jag göra. I processen med boken tog jag också tillbaka mitt flicknamn – nu heter jag också Aho i efternamn, det kändes symboliskt, säger hon.