Vanliga modeller. "Musiker, både lokala och från andra städer, ville gärna få sin idolbild tagen", säger Nils-Erik Wiklund. Foto: Nils-Erik Wiklund.
När Nils-Erik "Newen" Wiklund återfann gamla fotografier i ett uteförråd kontaktade han Skellefteå museum och frågade om de var intresserade av att ställa ut bilderna. Porträtten, som räddats från en brand i hans fotoateljé 1994 och sedan försvunnit i glömska, är tagna mellan 1950-talet fram till början av 1980-talet. En period då mycket hann hända, både stilmässigt men också på ett större plan. Nils Erik-Wiklund minns bland annat när studenter, som traditionsenligt fick sitt porträtt taget i en ateljé, slutade vilja bära studentmössan och när brudparen fick en annan inställning till sin stora dag.
– Jag minns första gången jag fotade ett brudpar och bruden bar en enkel cardigan. Det var väldigt speciellt, säger han.
1950- och 1960-talets idolbilder på rökande filmstjärnor och musiker var också en stor trend han gärna inspirerades av och tydligt kommer ihåg.
– Men det var inte så ofta personer hade med sig cigaretter utan jag fick tända en och sätta den i munnen på dem, skämtar Nils-Erik Wiklund.
Trots att Nils-Erik Wiklund varit verksam i över 60 år och har runt 500 000 negativ i sitt förråd finns många minnen och berättelser kvar.
– Det är det som är det jobbiga. Att jag minns alldeles för mycket, säger han och skrattar.
På väggarna i Skellefteå museums fotokorridor hänger Nils-Erik Wiklunds porträtt fördelade i olika grupper. Porträtt av barn, brudpar och ungdomar som tog sin porträttbild för att ge bort till kärleken är bara några. Även dåtidens mer välkända personer i Skellefteå finns på väggarna. Två av dem är Alvar Lindmark, grundaren av Alimak, och Eva Wiberg, på sin tid känd som "Skellefteås sexigaste tandläkare".
– Det var kanske inte så konstigt att just hon ville visa upp sina perfekta tänder på bild, skämtar Nils-Erik Wiklund.
Förutom historierna bakom varje bild minns Nils-Erik Wiklund också den nervositet personerna ofta bar på.
– Att fotografera människor var inte alltid lätt. Många var kanske i den åldern att de var lite blyga och inte riktigt ville eller att det bara kändes väldigt nervöst, säger han och fortsätter:
– Fota brudpar var alltid svårt för det är sällan två personer skrattar åt samma sak.
Har du någon bild som du tycker extra mycket om?
– Jag tänker inte riktigt så utan det är mer historierna bakom jag gillar. Men bilden jag tog av min bästa vän och hon som senare blev min fru är jag väldigt förtjust i. Det var nämligen också så vi träffades, berättar Nils-Erik Wiklund.
Fota brudpar var alltid svårt för det är sällan två personer skrattar åt samma sak.
Familjemedlem. "Det här är faktiskt ett porträtt av min yngsta syster. Hon ser blyg ut på bilden men det har hon aldrig varit i verkliga livet", skojar Nils-Erik Wiklund. Foto: Nils-Erik Wiklund.
Tidningsmänniska. "Det här är ett porträtt av Torgny Svensson som var korrekturläsare på Norran", berättar Nils-Erik Wiklund. Foto: Nils-Erik Wiklund
Först ut. Den första porträttbilden Nils-Erik Wiklund tog i sin ateljé var av Little Gerhard. "Han var i Skellefteå för att uppträda och jag frågade om jag inte kunde få ta hans porträtt. Det fick jag och bilden såldes sedan under konserten", berättar han. Foto: Nils-Erik Wiklund
Favorit. Porträttet av sin fru, Berith, ligger Nils-Erik Wiklund varmt om hjärtat. Foto: Nils-Erik Wiklund