Till London. Paddington kommer till London från mörkaste Peru.
Den lilla björnen Paddingtonhar alltid tillhört mina barnboksfavoriter. Nu har han fått en alldeles egen långfilm och jag blir inte besviken.
För dig som inte känner till historien så kommer Paddington från djungeln i mörkaste Peru. Han hoppas bli omhändertagen av en snäll familj i London. Och eftersom han hittas på tågstationen Paddington så blir det också hans engelska namn.
Han tas om handav familjen Brown som snart upptäcker att Paddington har en del problem att anpassa sig till livet i en storstad.
Jag skrattar åt många av galenskaperna och barnen kommer förmodligen att fnittra ändå mer.
Det är med andra ord riktigt roligt och inte minst får vi flabba åt herr Brown. En farbror som en gång i tiden var både äventyrlig och modig.
Men sedan han skaffat barn handlar det bara om att skaffa vuxenpoäng. Som att byta motorcykeln mot en Volvo kombi.
Så han tycker definitivt inte att en björn är lämpligt sällskap för hans barn.
Som tur var har han en klok fru som verkligen bryr sig – en kvinna som verkligen vill hjälpa de nödställda. Och också serverar en sensmoral som känns så passande i dessa främlingsfientliga tider.
Dessutom finns detförstås en skurk – som i alla bra sagor. Millicent är en riktigt otrevlig typ som helst av allt vill stoppa upp Paddington.
Så det känns verkligen som att det här en berättelse som kommer att uppskattas av alla med barnasinnet kvar.
Paddington är förstås huvudpersonen och han är så gullig att jag helst av allt skulle vilja ta hem honom och bara krama honom.
Av de mänskliga skådespelarna gör Sally Hawkins ett väldigt sympatiskt intryck som fru Brown. Så spontant trevlig.
Nicole Kidman är precis motsatsen som Millicent, osympatisk in i minsta detalj. En filmskurk som kan skrämmas – åtminstone för de mindre.