Solo. Med endast gitarr på scen bjöd Mikael Wiehe på en avskalad och mysig spelning.
Att den stockholmsfödda skåningen Mikael Wiehe går hem på Trästockfestivalen är nog ingen nyhet. De två tidigare gångerna, 2006 och 2009 för att vara exakt, som han gästat festivalen har människor vallfärdat till Nordanåområdet för att mysa till hans skönsång och politiska mellansnack.
Och just det här med mellansnack är just Mikael Wiehe väldigt känd och omtalad för. Vissa älskar hans politiska brandtal mellan låtarna medan andra verkar anse att de är onödiga. Själv har jag aldrig varit den som förespråkar att musiker ska prata mycket under spelningar och mardrömsexemplet är just från förra årets upplaga av Trästockfestivalen. Vi kan väl säga såhär, en modern hippie lät snacket ta över helt och hållet. Men i Mikael Wiehes fall är det just hans känsla för genomtänkta och alldeles lagom långa pratstunder som gör honom extra sevärd. Musiken i sig varken försvinner eller glöms bort under den drygt en timme långa spelningen.
Till en början handlar mycket om hans gode vän och musikkollega Björn Afzelius som gick bort i cancer 1999. Kanske inte heller så konstigt när han är högaktuell i nyutgiven bok, teaterföreställning och kommande spelfilm. Bland annat bjuder Mikael Wiehe publiken på "Den jag kunde va" och en cover på Björn Afzelius "Feberdansen". Den förstnämnda låten skrevs dessutom när Björn Afzelius diagnosticerats med cancer och Mikael Wiehe spelade den även på hans begravning.
Andra halvan av spelningen är dock desto mer politisk. Mellan en svensk version av Bob Dylans "Only a hobo" ("Bara en hemlös") och "Hur tänker du då?" hinner han kritisera liberalism, den sittande regeringens sätt att se på tiggarnas situation och de iskalla högervindar som råder över hela Europa.
Det svårt att inte ta till sig av det Mikael Wiehe säger, men samtidigt är det svårt att tro att budskapet verkligen går hem hos alla. Många befinner sig nog snarare framför Norranscenen för att mysa till den gitarrbaserade och avskalade musiken som den skorrande veteranen bjuder på. Och visst är det mysigt när solen skiner och det inte kunde vara mer sommar i Skellefteå, men för undertecknad betyder den här spelningen mycket mer än så.
Blandat. Mikael Wiehe blandade brinnande mellanprat med både covers och egna låtar under torsdagens spelning.