Del av kompet med från vänster Robert Lundberg, Per Isaksson och Dan Engman.
Det är drygt 7 år sedan Euskefeurat spelade senast i Skellefteå. Mycket har hänt gruppen sedan dess och så spelhelgen var ett välkommet återseende. Ny i gruppen sedan 2013 är trummisen Kenneth Berg. Ständige härföraren Ronny Eriksson hinner avhandla många ämnen i mellansnacken. Undertexten ”Egensinniga sånger och skrönor från Norrbotten, berättelser om folk och fä så långt från Stureplan som man kan komma” kommer till sin rätt och är nyss uppdaterade.
”Tänk att vara så värdelös på jobbet så att man får 22 miljoner för att sluta”, twistar Ronny Eriksson till det med anledning av en fallskärm till en nyligen sparkad vd. Bästa låtarna under kvällen var ”Helt utan förskyllan” och ”Kusinerna i stan” från nya skivan. Den senare med ett parti skönt tunggung i baktakt. Det är tryggt, svängigt och med många byten av instrument.
En minuspost för kvällen är det faktum att gruppens duktiga musikanter borde få lite mer individuellt svängrum. Några soloriff här och där skulle förhöja. Basisten Robert Lundberg visade på skön spelglädje. Det är något befriande med det grabbigt burleska som är Euskefeurats signum. Man vet vad man får. Det finns ingen ”beige” inställning till nutidsfenomen som vinster i välfärden eller NATOs övningsbombningar i Norrbotten. Varierat, roligt och med slutknorr. Man redogör för vad man tycker. Punkt. Slut.
Bäste sångaren Bengt Ruthström rev loss ”Skidoo” och fick välförtjänt kvällens kanske kraftigaste applåder. Slutanekdoten som följde likaså.
Vem kan som Ronny Eriksson med berätta om hur fåglar kan flygande backa ur ett blomster fastän de inte fattat att de inte kan? En och annan med pitedialekt möjligtvis.
Maria Burlin
Några soloriff här och där skulle förhöja.
Bengt Ruthström under tragikomiska låten "Snöslungan". Foto: Picasa.
Robert Lundberg med sin ståbas trivdes på scenen.
Euskefeurat har dragit igång kvällens show. Foto: Maria Burlin.