Johanna Fridolfsson skrattar så hela ansiktet skrynklas. Hon gömmer ansiktet i handflatorna och samtidigt som hon lutar sig bakåt i stolen faller händerna ner i knäet. Johanna sluter ögonen, funderar en stund, sedan börjar hon sjunga:
“Tänk att Jesus kom, att han kom till mig, att han kom till alla människor”.
Så kunde det låta när Johanna satt utanför Konsum i Boliden och skapade sånger tillsammans med sin bästa kompis under uppväxten.
– Haha det låter så lillgammalt och jättefromt för att komma från oss som var sju eller åtta år då, säger hon och skrattar åt minnet.
Det 7-åriga Johanna inte visste då var att 50 år senare skulle hennes yrke gå ut på att just skapa musik.
För drygt en månad sedan hade “Sandvargen” premiär. En barnopera som är baserad på Åsa Linds bok med samma namn. Manuset, eller libretto som det heter på operaspråk, har Malin Aghed stått för, men musiken – den har Bolidenfödda Johanna Fridolfsson komponerat.
– Jag har tillåtit mig att vara lite hejdlös när jag skrivit. Det är allt ifrån stämningsfull musik till dramatisk opera. Det finns inslag av ösig rock, lite storbandsaktig musik och någon ballad. Det är ganska blandade genrer.
Och det finns en anledning till att musiken varierar så mycket.
– Barn får väldigt lätt myror i brallan så för att försöka hålla barnen intresserade i 50 minuter ville jag att det skulle hända mycket i musiken. Jag försökte få det omväxlande, och det har fungerat jättebra faktiskt.
Musiken har alltid haft en självklar plats i Johannas liv. Hon spelade flöjt i blåsorkestern, fiol i den kommunala musikskolan, och gitarrfingrar var något som hon fick i tidig ålder. Och det är kanske inte så konstigt då både pappa Alfons och mamma Eva-Britta var lärare och själva engagerade i musikens värld.
– Det var jättemycket musik hemma och vi var ofta på EFS i Boliden där jag var med i allt ifrån körer till olika orkestrar, säger hon och fortsätter:
– Men om man skulle jobba med musik så var det musiklärare som gällde. Det var det enda jag tänkte, musiker var ju ingenting som fanns, eller det var ingenting man stötte på.
Vid 17-års ålder flyttade hon till Piteå för att bli klasslärare i musik. Nu skulle musiklärardrömmen slå in. Men efter fyra års utbildning och en lärarexamen valde tjejen från Boliden att lämna Norrbotten för Stockholm. Men inte för att bli lärare – utan för att förkovra sig mer i sitt fiolspelande, som hon själv uttrycker det.
Flyttlasset gick till musikerutbildningen på Edsbergs slott, som är en del av Kungliga musikhögskolan.
– Medan jag gick där fick jag träffa andra som var så otroligt musikinriktade och då blev jag också taggad på att satsa på spelandet.
Flertalet auditions och provspelningar senare stod det klart att hon skulle få en plats i violastämman i Göteborgsoperans orkester.
– Det var otroligt skönt att få ett fast jobb! Det där med att hålla på och provspela varje år och förnya vikariat är ju rätt slitsamt.
– Att göra auditions är nog det mest ångestladdade inom musikeryrket för det är ju en sån extrem situation. Man blir granskad, man sätter en sådan press på sig, man blir nervös…”näe huvva”, säger hon och skakar på huvudet.
Nu, drygt 30 år sedan hon fick fast anställning på Göteborgsoperan kan hon titulera sig alternerande stämledare, kompositör och kapellmästare.
“Sandvargen” är inte den första operan där Johanna står för musiken, men det är den överlägset största. Och intresset är stort, nästan samtliga föreställningar är slutsålda.
Första veckan spelades barnoperan i Skövde, därefter gick turnébussen till Kinna, Nödinge, Trollhättan samt Lerum. Och i tisdags var det dags för “Sandvargen” att flytta in här på Göteborgsoperan.
–Det känns som på en annan skala än de grejerna jag har gjort tidigare. Det här är en riktig produktion med riktig scenografi och andra resurser. Det är fantastiskt kul, säger hon.
Hon tror att barn behöver denna typ av liveupplevelser.
–De måste känna vad de har här och nu. Jag tror att konst, musik och poesi gör människor gott. Det öppnar världar inom en och man får egna bilder vilket sätter igång fantasin.
Vem vet, kanske den musik som “Sandvargen” ger, öppnar de kreativa sinnena hos barnen som ser föreställningen? Kommer de vilja sjunga en egenkomponerad sång? Varför inte?
Det var ju så allting började för Johanna Fridolfsson.