Den Skelleftebördiga frilansfotografen och läkarstudenten Linda Forsell, har en gedigen portfolio. Efter att ha arbetat i New York i fyra år och bevakat händelser som martonbombningen i Boston, har hon levererat bilder till flera tidningar som Washington Post, The New Yorker, och The Guardian. Men det var de skandinaviska mediehusen hon arbetade mest för.
– I USA får man inte ta uppdrag från amerikanska medier om man är där på journalistvisum. Då krävs det ett arbetsvisum. Man kan dock sälja fristående bilder till dem. Så jag bevakade stora händelser för tillexempel Dagens nyheter. Vilket var bra, för amerikanska medier betalar väldigt mycket sämre. Jag känner många frilansare i USA som extraknäcker på barer och liknande, säger Linda Forsell.
Det är en hård bransch att ägna sig åt i New York, där villkor kan förändras snabbt. Till exempel när Linda skulle göra ett jobb om modelegendaren Tommy Hilfiger.
– Vi hade blivit lovade att ha tillgång till honom en till två dagar. Det slutade med att vi fick en och en halv timme, säger Linda.
Åren 2010 och 2012 reste Linda tillsammans med Karin Alfredsson och Kerstin Weigl världen runt och träffade kvinnor som blivit utsatta för våld och sexuella övergrepp. Det resulterade i utställningar och hemsidan "Dödsorsak: Kvinna". Ett dokument över kvinnoförtrycket runt om i världen.
– Det är ett ämne som är väldigt hemskt. Problemen kvarstår men jag tror det går åt rätt håll. Tyvärr kommer kvinnor dö på vägen till rättvisa. Det är alltid ett steg framåt, två steg tillbaka i dessa sammanhang. Det är en otroligt viktig kamp, säger Linda.
Efter flera år i New York, återvände Linda till Sverige för att börja studera till läkare på Karolinska institutet. Men trots att journalistiken nu är sekundär, kommer hon inte sluta med fotograferandet.
– Jag har inte slutat fota, men jag ville få djupdyka i något istället för de snabba uppdragen journalistiken. Jag tycker om att grotta ner mig i saker. Därför tycker jag om att studera.
Som medicinskt intresserad har Linda arbetet med flera hälsorelaterade reportage. Så när Bonnier hörde av sig och frågade om hon ville arbeta med nyutgåvan av Lennart Nilssons klassiska bok "Ett barn blir till", ja hon ja. Något Nilsson närstående ville.
– Det var en stor ära att bli tillfrågad. När redaktören ringde sa han att det fanns dokumentära bilder som inte dög. Bilder på förlossningar, som var daterade. Mycket utsvängda jeans och permanentad frisyrer. Lennart Nilsson visste att detta projektet skulle bli av, och de som står honom nära valde att anlita en fotograf de visste att han tyckte om. Det var superkul att få veta.