Forskning utan moralisk kompass kan vara direkt farlig, vilket väl visade sig allra tydligast under 1930- och 40-talens Nazityskland. Men även i andra länder, inte minst vårt eget, experimenterades med att lobotomera psykpatienter, tvångssterilisera utvecklingsstörda, mäta skallar på samer med flera tvivelaktigheter.
Arkeologen och författaren Anna Lihammer har försökt åskådliggöra delar av denna obskyra verksamhet i form av en kriminalroman. "Medan mörkret faller" handlar om tre ovanligt bisarra mord.
De mördade visar sig snabbt ha ett gemensamt intresse att forska om hjärnans funktioner. Ansedda i vissa akademiska kretsar, men även kontroversiella, kanske till och med avskydda av andra?
I vanlig ordning löses gåtan, även om det är svårt få grepp om alla doktorer och professorer som passerar revy och hur många huvuden som bokstavligen rullat under deras karriärer. Eller åtminstone konserverats i formalin.
Men förtjänsten med Anna Lihammers roman är främst själva den historiska återblicken. Ramarna för dåtidens polisarbete är också intressant. Som att det väcker uppseende att den manlige kommissarien dristat sig till att välja en så kallad polissyster – kvinnliga poliser fanns ju inte på den tiden – som medarbetare. Eller att en resa mellan Stockholm och Uppsala kan vara ett smärre äventyr.
Stefan Holmberg
