Emil Eliasson, ursprungligen från Skellefteå, har mottagit Sixten Gemzéus musikstipendium.
Slutet av april fick frilansande dirigenten Emil Eliasson ett samtal. Han var nominerad till Sixten Gemzéus stora musikstipendium, och det var stiftelsens generalsekreterare Ingemar Persson som bjöd in honom till ett möte med juryn. Några dagar senare ringde han på kontorets ringklocka, och möttes av 15 personer i svart kostym.
– Då berättar de att jag har fått stipendiet och vi skålade i champagne. Jag förstod ingenting, jag var nog i chock i en vecka, säger Emil Eliasson.
Det handlar inte om vilken utmärkelse som helst – Sixten Gemzéus stora musikstipendium är Sveriges absolut största stipendium för musiker med en prissumma på 500 000 kronor, och även ett av de större i Skandinavien. Det är också första gången som en dirigent prisas.
– Det är en stor ära. Men det är fortfarande lite svårt att förstå, det är absurt. Det är en bekräftelse på att folk uppskattar det jag gör, och det betyder mycket för mig, säger han.
Emil Eliasson har arbetat med orkestrar i hela Europa, som dirigent.
Söndag 8 september var det dags för den officiella ceremonin. I Rikssalen på slottet tog Emil Eliasson plats invid kungen samtidigt som Ingemar Persson berättade om motiveringen. "Vi är väldigt glada att kunna tilldela stipendium till en av Sveriges mest lovande dirigenter. Emils relation till orkester och publik är unik, inspirerande och karismatisk. Han är en dirigent av högsta klass", står det bland annat.
– Jag pratade lite med kungen innan ceremonin, han skämtade och gratulerade och var väldigt trevlig. Det var en väldigt häftig kväll, och kul att få dela den med min familj, säger han.
Emil Eliasson har studerat på Kungliga Musikhögskolan, arbetat med orkestrar i hela Europa – allt från Norrlandsoperan till musiker i Zürich och London – men allting började i Skellefteå. Precis som alla mellanstadieelever i Skellefteå kommun skulle han välja instrument att spela, och valet föll av en slump på fagott.
– Efter tre veckor, då visste jag. Då förstod jag att jag skulle bli musiker. Och det har jag aldrig ångrat. För mig har Skellefteås musikskola, eller kulturskolan som den heter nu, betytt otroligt mycket. Den är ett viktigt komplement till en idrottsorienterad stad.
Kärleken till den klassiska musiken är en ständig motivation.
–Det finns något i musiken som talar direkt till känslorna, men också tekniska aspekter som berättar om samhället på den tiden stycket skrevs. Och jag bär på en sådan fascination för det, och processen som sker när under en arbetsperiod när jag och musikerna tar oss an verken och och skapar en gemensam tolkning.
Stipendiepengarna kommer användas till fortsätt musikalisk inspiration.
– Exakt vad har jag inte bestämt mig för än, men jag vill passa på att resa och uppleva allt från till exempel Metropolitan i New York till olika tonsättarbostäder. De ska gå till förkovring av något slag, och det ser jag fram emot.