Förra helgen var det dags för Trästockfestival igen. Och det är en av sommarens höjdpunkter. Trodde jag åtminstone. Missförstå mig inte. Jag älskar Trästockfestivalen. För alla band de bokar. Alla bra konserter man får uppleva. För alla möjligheter som ges till både lokala talanger och oförmågor att uppträda. Men tyvärr har jag blivit alldeles för gammal för att uppskatta att vara på Trästockfestivalen en sekund längre än det tar för ett bra band att göra en spelning.
Helt seriöst, den tid jag tvingades befinna mig bland de horder av knappt påklädda ungdomar, småbarnsföräldrar som levt ut lite för en stund och frivilligarbetare är en tid jag aldrig får tillbaka. Tjattret, doften av billig parfym och alkohol i kombination med ett hav av jeansshorts fick mig spontant att tänka att mitt eget barn aldrig kommer få gå på festival och bli fördärvad. Kalla mig gärna tråkig, men vilket fruktansvärt mörker det är för en ung gammal konservativ man som mig att vara på festival. Förutom när banden spelar då.
Men nej, jag vill inte se några förbud, förändringar eller någon annan typ av tvång. Tro det eller ej. Det jag tänker göra är att minimera min egen exponering för allt annat på Trästockfestivalen än just musiken som framförs. Jag tänker promenera ännu snabbare, titta ännu mer bestämt ned i backen och be en stilla bön att ingen slamsig och tramsig festivalbesökare står i min väg. Det är så jag måste göra om jag ska kunna besöka festivalen i framtiden. Pust! Det blir jobbigt, men det får lov att gå.
Hur som helst ska Trästockfestivalen ha en otrolig eloge för att årets festival lyckades med det senaste två-tre åren saknat. Rakt igenom bra bokningar. Allt från dödsmetall, goth, klassisk rock och gammalt hederligt skrammel fick plats på festivalens scener. Tack för det.