Pernilla Lindström är redaktör för boken "Hålla hus handbok".
När började egentligen västerbottningarna måla sina hus? Och med vilken rödfärg? Hur ser ett klassiskt 1800-talskök ut egentligen? Var spegeldörrar på Västerbottensgårdar verkligen enfärgade? Att renovera hus med tanken att bevara olika tidsepoker kräver både kunskap och tid. Intresset för bevarande av tidstypiska byggnadssätt och material har de senaste åren blivit allt större, inte minst på grund av tv-programmet "Det sitter i väggarna" där husägare får lära sig allt om sin villas historia. Men den som velat veta mer sin gamla Västerbottensvilla har fått gräva djupt i litteraturen, utan att hitta särskilt mycket. Det finns nämligen en uppsjö av böcker om byggnadsvård i södra Sverige, men ingenting som berör de som bor norr om Dalälven.
Det ville Skellefteå museum ändra på.
– Vi har länge producerat små broschyrer om byggnadsvård av specifika områden i hemmet – fasaden och taket, till exempel. Och vi märkte alltid hur dessa gick åt väldigt fort, det fanns helt enkelt en törst efter den typen av information. Då väcktes tanken på att sammanställa allt i en omfattande bok, säger Pernilla Lindström, byggnadsantikvarie på Skellefteå museum och redaktör för boken "Hålla hus handbok".
"Hålla hus handbok" ges ut av Skellefteå museum.
På skrivbordet ligger resultatet – 384 sidor tips, historia och hus. I två och ett halvt års tid har Pernilla Lindström tillsammans med experter på de olika områdena arbetat med boken. En del av det gick ut på att färdas längsmed länets vägar tillsammans med fotograf Krister Hägglund för att hitta exempel på det som beskrivs i boken.
– Det har varit otroligt kul, men också svårt. Det är inte särskilt lätt att hitta välbevarade gamla kök till exempel, säger hon.
"Hålla hus handbok" fyller ett stort tomrum. Pernilla Lindström minns själv tiden på byggnadsantikvarieutbildningen på Gotland, där litteraturen kring byggnader i norr var obefintlig.
– Vi fick lära oss ofantligt mycket om stenhus från 1700-talet, men jag ville ju jobba här uppe. Och här finns inga sådana. Jag kände hela tiden att vårt perspektiv saknades, och jag har redan fått förfrågningar från elever på utbildningen. Det hade varit fantastiskt om boken fick bli kurslitteratur.
Att boken ger möjlighet att bevara våra miljöer enligt tradition beskriver Pernilla Lindström som betydelsefullt.
– Det är väldigt stora skillnader på byggnadsvård i södra Sverige och i norra. Den som bor här har inte så stor nytta av litteraturen som finns, många av materialvalen är helt annorlunda här uppe till exempel. Därför känns det viktigt att vi genom "Hålla hus handbok" kan sprida våra berättelser, om hur det faktiskt var här, säger hon.