Michal B Jordan och Sylvester Stallone i ”Creed 2”.
Jag gillade verkligen första Rocky-filmen där Sylvester Stallone i bokstavlig mening slog ur underläge.
Det börjar bli drygt 40 år sedan och mycket har hänt sedan dess. Men allt går igen.
Nu är vi tillbaka till handlingen från ”Rocky IV” där Rocky boxades mot ryssen Ivan Drago (Dolph Lundgren) mitt under det kalla kriget.
För det här är manusmässigt nästan en exakt kopia av den filmen. Med den skillnaden att här är det Apollo Creeds son Adonis som får ställas mot den ryske björnen. En revanschmatch efter det att Ivan Drago slagit ihjäl Apollo Creed 35 år tidigare.
Och det är Ivan Dragos ättelägg Viktor som står på andra sidan ringen. Det finns naturligtvis scener som är snyggt gjorda.
Det skapas dramatik när strålkastarna tänds för den ultimata kampen mellan två pugilister. Fast naturligtvis handlar det i grunden om striden mellan två länder, USA och Ryssland. För som de flesta vet har tonen mellan de båda nationerna höjts åtskilligt på senare år.
Och då passar det bra att återuppliva 80-talets dramatiska tonläge. Det ger också chansen för Rocky och Ivan att träffas igen. Inte som vänner men som tränare och sekonder för sina adepter.
Och det är faktiskt där som filmen är som allra bäst. Sylvester Stallone är alldeles utmärkt i rollen som Rocky. Det känns verkligen som att han lever sig in i den här rollen.
Han känns som en gammal boxare som fått ta emot alldeles för mycket stryk mot huvudet under sin karriär. Samtidigt finns där en varm underton. Inte minst i Rockys försök att knyta kontakt med sitt eget barn och barnbarn.
”Det här är manusmässigt nästan en exakt kopia av den filmen.”
Dolph Lundgren lyckas också ge lite känslor till Ivan Drago. En före detta champ som hamnat långt ifrån maktens boningar efter sin förlust.
Och som överfört sina aggressioner till sonen Viktor.
Men för att återknyta till de ursprungliga filmerna så är det mycket som är sig likt. Som när Rocky överför sina egna träningsmetoder på Adonis Creed. Att ge allt i kampen för att bli mästare. Back to basic-teorin där det inte behövs några moderna apparater utan bara några gamla bildäck och att lära sig att tåla smärta.
Hur fungerar det då med de ”nya” skådespelarna? Michael B Jordan är helt okej som Creed. Tessa Thompson är också duktig som Creeds flickvän.
Samtidigt är det så mycket sentimentalitet i många scener att det känns som att den gamla tidens Hollywood-filmer är tillbaka.
Där en karl kan visa känslor men bara om han först får visa hur bra han är på att spänna musklerna.