Systrarna Monika och Annika Eriksson valde en annan ände när de för åtta år sedan bestämde sig för att börja med ullkonst och konsthantverk. Ingen av dem hade tidigare arbetat i ull och till en början blev verken allt annat än vackra, enligt Monika Eriksson.
– Det blev helt otroliga misslyckanden från vår sida. Vi begrep oss inte alls på hantverket, säger hon och skrattar.
Tanken när de startade sitt gemensamma företag var att skapa användbara hantverk med mycket konstnärstänk som grund.
– I början ville vi göra funktionell konst och därför började vi med pallarna. Vi ville inte heller att det skulle ses som hantverk utan mer konsthantverk med fokus på konst, förklarar Annika Eriksson.
Många pallar senare, som blivit något av deras signum, och efter ett flertal utställningar i bland annat Stockholm och Luleå ger de nu sina andra gemensamma i Skellefteå. Pallarna med tovad sits har fortfarande en viktig plats i bådas konstnärskap, men systrarna vill också fortsätta att testa sig fram. Både när det gäller teknik och uttryckssätt. Något som också syns i utställningen då en stor del av ytan gått åt till tavlor och figurer.
Monika Eriksson visar ett urval av sina tredimensionella dockor gjorda endast av ull. Där varje ansiktsuttryck omsorgsfullt har jobbats fram med hjälp av torrnål. Sättet att arbeta i dimensioner går även att hitta i Annika Erikssons tavlor – en teknik som ger henne möjlighet att skapa djup.
– Det är det som är så roligt med ull. Man kan göra så mycket med materialet, säger Annika Eriksson och får medhåll av sin syster:
– Ull har otaliga möjligheter. Man ändrar sig ju hela tiden och en idé föder en annan, säger Monika Eriksson.
Ull har otaliga möjligheter.