Tomas Ledin bjuder på stora hits – och några oväntade, som till exempel "Snabbköpskassörskan".
Tänk dig en sommarkväll, sådana som vi haft i överflöd under sommaren 2018. Solnedgång, bara ben och en portabel högtalare som strategiskt placerats bland de gröna grässtråna. Vad är det för låtar som spelas? Med allra största sannolikhet Tomas Ledin.
Få artister är så synonyma med svensk sommar som honom. Oavsett vilken genre du föredrar har du allra mest troligt spelat "Sommaren är kort" på någon av dina utomhusfester i sommar, eller ätit middag på dina föräldrars altan till tonerna av "En dag på stranden". Ledin symboliserar solsken utan svärta, klichébilden av svensk sommar, husvagnssemester, mys och dans. Det är blå himlar utan sådant som skaver, det är folkkärt i sin renaste form.
När Tomas Ledin intar Skellefteå för två föreställningar är sommarvärmen som bortblåst, och det är inte lika lätt att förflytta sig in i en Ledinsk sinnesstämning när höstvindar blåser. Showen "Skarpt läge" har spelats varm i både Stockholm och Göteborg, men lagom till turnén har formatet blivit större och ett "Deluxe" har lagts till i titeln.
Vid pianot rev han av en spansk version av duetten "Never again".
Inne på Skellefteå Kraft Arena är det uppenbart att Ledin lockar. Fredagens konsert är inte slutsåld men publikens intensiva pepp väger upp tomrummen.
Till filmiskt muller uppenbarar sig en stor röd skärm täckt av en världskarta. Snabbt fylls länderna av siffror – publiksiffror, singlar, årtal. Som en maffig redogörelse av Ledins karriär, som utan tvekan är lång och imponerande. När huvudpersonen själv kliver in på scenen är det exakt lika filmiskt; en stor skugga, sedan strålkastare mot Tomas Ledin, ensam med en gitarr.
Det börjar stillsamt och akustiskt med "I natt är jag din" och "Sommaren är kort", för att sedan övergå till en renodlad musikfest. Hitsen avlöser varandra med små, fina anekdoter emellan. Som den gången han spelade "Sommaren är kort" för sin svärfar Stikkan Andersson och fick reaktionen: "Den hade kunnat bli en hit om Björn och Benny hade skrivit den". Eller uppträdde för en publik på 63 personer i Italien.
"Det blir direkt uppenbart vilket pärlband av hits han sitter på."
Han beskriver själv föreställningen som ett musikaliskt porträtt, och det är precis vad det är. Där många andra shower varvar monologer med musik gör "Skarpt läge deluxe" motsatsen. Här är musiken den främsta historieberättaren, och resultatet blir en mastig, påkostad konsertupplevelse som bjuder på många nya versioner av älskade allsånger.
Det blir direkt uppenbart vilket pärlband av hits han sitter på, därför är det också uppfriskande när han bryter av det höga tempot med tolkningar av allt från Joni Mitchell till Bob Dylan.
Allra bäst blir det i föreställningens andra halva, när han plötsligt byter scen till en i publikhavet och åskådarna blir ett med bandet. Det är få som lyckas få en sittande arenapublik att dansa i mittgången, men det är precis vad som händer.