Kärlekspar. Imogen Poots och Owen Wilson i ”She´s Funny That Way”. Och den uppstoppade ekorren har också en viktig roll.
Det börjar bli några år sedan Peter Bogdanovich gjorde film senast. Han har ju gjort många lågmälda och intelligenta produktioner genom åren.
Nu har han fastnat för ett manus som kanske inte är så seriöst. Det påminner mer om en teaterfars där det smäller i dörrar och alla ligger med alla i ett virrvarr av relationer.
Vilket i och för sig också kan vara kul om du är på rätt humör.
Här är det i alla fall regissören Arnold som beställer en callgirl till hotellet trots att han är gift och har barn.
Men han är ingen vanlig torsk. Han fattar tycke för den unga tjejen Izzy och vill hjälpa henne att förverkliga sina drömmar om att bli skådespelare genom att skänka henne 30 000 dollar mot löfte att hon slutar med sin verksamhet.
Det är bara det att när hon får en provspelning på en teater så visar det sig att Arnold är regissör. Och dessutom har hans hustru den andra huvudrollen.
Låter det krångligt? Det blir värre. Manusförfattaren Joshua blir nämligen också förtjust i Izzy trots att han har ett förhållande med en psykolog som är Izzys samtalsterapeut. Och en av de manliga skådespelarna i pjäsen är omåttligt förtjust i Arnolds fru. Och då är vi inte ens halvvägs in i filmen.
Samtidigt kan jag inte neka till att jag har roligt åt många av de lite burleska scenerna. Allt blir förvridet i enda stor skrattspegel och förstoras till proportioner som jag misstänker inte skulle kunna hända i det verkliga livet. Och det är kanske det överdrivna som gör att det blir kul.
Det är dessutom riktigt charmigt emellanåt. Imogen Poots som spelar Izzy lyckas verkligen få fram bilden av en oskuldsfull prostituerad som egentligen bara vill gott. Naturligtvis en naiv skildring av ett yrke som så ofta leder rakt in i helvetet. Men det är omöjligt att inte tycka om hennes personlighet, ärlig och rättfram. Så jag unnar både karaktären Izzy och Imohgen Poots all framgång i livet.
Annars är det faktiskt Jennifer Aniston som är roligast i filmen i rollen som psykologen Jane. Hennes kommentarer i samtalssoffan är så dödligt giftiga att patienterna förmodligen drabbas av svår chock - om de ens överlever.
Owen Wilson (Arnold) känns också rätt i sin roll. Snäll men på många sätt ett barn i sitt sätt att agera.
Jag gillar också Rhys Ifans som ju blev känd för sin knasiga roll i ”Notting Hill”. Han är lika knäpp här.
Så är du inte alltför pryd är det här roligt för stunden.
Det är kanske det överdrivna som gör att det blir kul.