Finalen i fotbolls-VM. Ni minns nog den. Ett lag är röd-vitt och det andra är blått. En stund på planen sprang ett tredje lag in. I polisuniformer. Det hela gick väldigt fort. 25 sekunder var de på gräset i Luzjnikistadion innan vakter fick tag i dem och släpade ut dem. Jag minns att jag inte riktigt begrep vad som pågick. Först trodde jag att det var terrorism, men när allt var över rann det genom huvudet att det kunde varit "Pussy Riot". Vet inte riktigt varför jag tänkte det. Kanske var det så enkelt att det var leende kvinnor jag såg. Sedan återupptogs matchen och jag tänkte inte mer på det hela.
Vad är då en aktivist och vad är en haverist? Skillnaden däremellan tycks vara hårfin i vissa fall. "Pussy Riot" hade planerat aktionen i en månads tid och jag tror att det är planeringen som gör aktivisten. Även om aktivisten helt säkert måste vara på kollisionskurs med det mesta i samhället, som haveristen. I ett land som Ryssland, med en skendemokrati och en mängd rapporterade fall av förtryckande av avvikande åsikter, så kan man tycka att det finns något hjältemodigt i att strunta i konsekvenserna som ens handlingar har för ens vanliga liv. I ett land som Sverige skulle man nog tycka att de var rena haverister som inte går ta på allvar.
Själva handlingen under finalen var inte begriplig i sig, men plattformen som uppmärksamheten runt handlingen ger, ger utrymme att få förklara den. Det är såklart uppmärksamheten som är poängen. Efteråt kan man ge innebörd, att det egentligen var en protest mot orättvisorna i samhället. Sedan får man skaka galler. På ett personligt plan är det ett haveri att hamna i fängelse. Som i fallet med kvinnan som hindrade planet med de utvisade männen. Även där lånade uppmärksamheten ett sken av legitimitet till vad som egentligen är en olaglig handling.