Med boxarnäsa och snälla ögon kan man komma hur långt som helst. Liam Neeson har spelat gudakungen Zeus och det gudomliga lejonet Aslan. Han har varit korsriddare, jediriddare och riddare av det runda bordet. Efter det stora genombrottet i "Schindler's list" har den motvilliga hjälten blivit hans speciella signum.
Så det är kanske inte så konstigt att valet föll på honom när producenten Luc Besson letade huvudrollsinnehavare till filmen "Taken" i mitten av 2000-talet. Han gav en gnutta tyngd åt den tunna berättelsen om ex-agenten och övermänniskan Bryan Mills, som måste rädda sin 17-åriga dotter från människohandlare.
Det märkliga är att Liam Neeson - som verkar vara en omdömesgill man - tackade ja. Och att han har fortsatt att tacka ja, nu för tredje gången. Vad han kan ha att vinna på att låna ut sitt namn till det här B-filmsbygget är en gåta.
I "Taken 3" blir Bryan anklagad för mord, och måste använda sina färdigheter (varav den främsta verkar vara att han inte kan bli träffad av kulor) för att hitta den verklige mördaren och, återigen, rädda sin dotter från gangsters.
Den här gången har Luc Besson och regissören Olivier Mégaton tagit hjälp av ännu en tungviktare, Forest Whitaker som polisinspektören. Han gör sitt bästa för att blåsa liv i rollen, men att hänga i hasorna på den träige Mills är ingen inspirerande uppgift.
Det här är en stendum film, med orimlig dialog och röriga actionscener. Att Bryan Mills far fram som en dödsmaskin när han ska bevisa sin oskuld är en ironi som hör actionfilmer till och när han rammar ett lyftande flygplan, vill man slå huvudet mot något hårt i ren frustration.
Karin Svensson/TT