Vacker tavla Helen Mirren och Ryan Reynolds framför den tavla som gett namn åt filmen.
Maria Altmann är en judisk kvinna som är bosatt i Los Angeles. När hennes älskade syster avlider hittar hon en del gamla dokument som påminner henne om de fruktansvärda händelser som utspelades i Wien, Österrike, under nazi-tiden.
Hon tar kontakt med en väninnas son som arbetar som advokat. Hon kommer ihåg de vackra tavlor som hängde i hemmet under hennes första år i livet.
Bland annat ett porträtt av konstbären Gustaf Klimt som föreställer hennes moster, Adele Bloch-Bauer. En tavla som även kallades Kvinnan i guld och som stals av nazisterna. Hon börjar en kamp för att få tillbaka det som en gång orättmätigt tagits ifrån hennes familj.
Advokaten, som heter Randy Schoenbe, tar sig an målet när han förstår hur mycket tavlan är värd.
Men under tiden med den gamla damen blir han också påmind om de fruktansvärda fasor som nazisterna stod för.
Det här är förstås en nyttig påminnelse om det som en gång varit. Övergrepp som gjordes i statens namn och som tog livet av många miljoner människor.
Helen Mirrren spelar Maria Altmann med all den pondus som vi är vana att se henne. En kvinna som är bestämd i sina åsikter och som inte håller inne med dem. En kvinna som själv varit med om händelser som är svåra för oss i en yngre generation att förstå. Samtidigt finns där en vilja att uppnå rättvisa och då talar jag inte om ekonomisk rättvisa utan mänsklig.
Det är helt enkelt lätt att älska den människa hon porträtterar på ett sådant enastående sätt.
Jag är också väldigt förtjust i Tatiana Masiany som spelar den unga Maria i återblickar på hennes liv. En österrikisk tjej som hittar lyckan i livet men blir fråntagen den av en brutal regim.
Männen får finna sig att stå i bakgrunden. Även om Ryan Reynolds är duktig som advokaten och Daniel Brühl engagerat gestaltar en journalist med samvete för vad hans österrikiska förfäder ställt till med.
Det är helt enkelt lätt att älska den människa hon porträtterar på ett sådant enastående sätt.