Titel: Haggan
Författare: Aase Berg
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Stjärnfotografen Viktor och författarbohemen Thelma hittar en ollonborre och häftig passion uppstår. De är båda gifta på var sitt håll och bestämmer sig snabbt för att skilja sig. Det gör Thelma, men efter mer än två års velande, bestämmer Viktor sig för att stanna kvar i äktenskapet.
Thelma transformeras då till Haggan, ett alter ego som lever rövare och vrålar ut sin ilska och besvikelse över sveket. Haggan anser att orsaken till detta är den äktenskapliga tystnadskulturen och värnandet om de prydliga fasaderna. Det halvdöda äktenskapet är beroende av älskarinnan för sin existens, om alla älskarinnor hoppade av skulle skilsmässostatistiken öka med det dubbla på stört.
Haggans ilska drabbar främst Äktenskapshustrun eller Madonnan som hon också kallas, i mindre grad den otrogne mannen. Madonnan låter sig köpas för dyra inredningsprylar och resor. Eftersom hon har stått för familjens vård och omsorg är hon ekonomiskt beroende av att klänga sig kvar i äktenskapet, annars riskerar hon en usel pension.
Haggan är en stridsskrift och en ytterst onyanserad essäberättelse som analyserar Älskarinnan som kvinnofälla. Man kan läsa boken på många olika sätt och bli rätt provocerad av Haggans utfall. Analysen av tvåsamhetens fängelse är tunn och jag läser texten främst som en sorg över en förlorad kärlek. Däremot är Berg en genial språkekvilibrist som både är vass och underhållande.