Titel: Nattskiftet
Författare: Michael Connelly (översättning: Patrik Hammarsten)
Förlag: Norstedts
Renée Blallard är Michael Connellys nya kvinnliga centralgestalt. Hon är en ung polis, omplacerad sedan hon rapporterat sin chef, Olivas, för sexuella trakasserier. Något som naturligtvis inte uppskattades och dessutom komplicerade hennes position på arbetsplatsen. Inte ens hennes närmaste kollega vågade backa upp hennes berättelse. Nu jobbar hon bara natt och försöker kompensera sin litenhet med att alltid bära kostym i jobbet för att inge respekt.
Tillsammans med nye kollegan Jenkins utreder hon en svår misshandel av en prostituerad kvinna som visar sig vara en man. Hon blir djupt berörd av den råhet som förövaren visat och engagerar sig i fallet fastän det under samma skift inträffar en skjutning på en bar där fem personer avlidit.
Renée och Jenkins jagar både den som nästan slagit ihjäl den prostituerade och den som kan ligga bakom skjutningen på klubben. Det kräver energi då kommissarie Olivas i det tysta motarbetar Renée och sprider rykten om henne.
Jag gillar att Renée är sympatisk och saknar de olater som deckare ofta tillskrivs, hon varken super, eller vansköter sin kropp. Hon lever med sin hund, Lola, äger åtta surfingbrädor i olika storlek som hon sköter minutiöst, ägnar sig åt ståpaddling och gillar sin mormor. Likafullt råkar hon naturligtvis illa ut och håller läsaren i spänning från första till sista sidan i ”Nattskiftet”. En lovande inledning av en ny serie.
Inger Lundqvist
Titel: Brandgata
Författare: Ingrid Hedström
Förlag: Alfabeta
Ingrid Hedströms ”Brandgata” känns rykande aktuell när jag på tv ser rapporter om bränderna som rasar i Västmanland och samtidigt läser hennes skildringar av den hotfulla elden som drar fram i de svenska skogarna, bland täta moln av rök och svartbrända husrester.
I den tredje delen av berättelsen om Astrid Sammils, diplomat med ett förflutet där hon i Bosnien samarbetat med Agneta Myhre, före detta utrikesminister, hittas Agneta mördad på en kyrkogård. Den döda hör inte till Astrids favoriter, men hon anar vad som kan ha triggat mördaren.
Astrids kompis Carina har också sina misstankar och börjar nysta i ett gammalt mord som hon tror kan ha samband med det som nu skett. Frågan är vem man kan lita på i det lilla brukssamhället där alla mer eller mindre varit beroende av fabriken som tillverkat krigsmaterial.
Den orädda Carina kör inte ont anande runt och pratar med folk samtidigt som bränderna rasar och Astrid rannsakar sitt minne när hon söker efter motiv att döda.
Även om här finns anknytningar till det som utspelat sig i krigsområden är handlingen koncentrerad till Sverige, det känns bra. Läsaren får en vink om att Astrids äventyr i fortsättningen inte kommer att stanna i hemlandet. Också Carias liv kommer att förändras i kommande delar av serien. Det här är det bästa jag hittills läst av Ingrid Hedström, "Brandgata” hamnar definitivt på hyllan för deckare värda att rekommendera.
Inger Lundqvist
Titel: Bara du
Författare: Ninni Schulman
Förlag: Forum
Parbildning är ett av de knepigaste projekt vi människor kan ge oss in på.Förväntningarna kan vara stora eller måttliga, kriterierna på ett bra förhållande olika genom historien, misslyckandegraden hursomhelst stor.
Iris är en yngre kvinna med nutida värderingar, och ett arbete som frilansande formgivare av allehanda slags publikationer. Men relationen till anhöriga är knepig, de riktigt nära vännerna inte så många, egentligen bara en. Hitta en partner har inte varit lätt. Men så dyker Pål upp, kärleken är ömsesidig och intensiv. Kanske alltför uppslukande? Iris får svårare att hinna sina uppdrag, mötena med vännerna hamnar på undantag, ja snart bara via de media som numera kallas sociala men som kanske delvis blir ett substitut för något annat.
Frågan är bara vad som är Påls drivkraft i förhållandet? Är han en modern man i all sin präktighet, eller möjligen en ulv i fårakläder? Medan energin börjar rinna ur Iris verkar han snarare helt konstant. Ninni Schulman, som tidigare skrivit fyra riktigt bra kriminalhistorier, har nu tagit sig an den genre som på bokomslaget lite diffust benämns spänningsroman. "Bara du" lyckas väl inte helt uppfylla det kriteriet i mitt tycke, den är länge rätt så seg. Men mot slutet tätnar romanen till. Och så plötsligt tar det slut. Såväl Iris som Pål ter sig som förlorare. Jo, den sistnämnde visade sig vara en ulv. Iris ett offer bland flera.
Stefan Holmberg