Bruce Willis stars som Paul Kersey.
När den första ”Death Wish”-filmen” kom 1974 blev jag obehaglig till mods. Det handlade om en arkitekt, spelad av stenansiktet Charles Bronson, som gick ut som en hämnare på gatorna. En nutida revolverman som inte accepterade den juridiska rättvisan utan tog lagen i egna händer.
Jag kan inte säga att jag mår bättre av att se nyinspelningen av den här på många sätt fascistiska berättelsen.
Den här gången är det Bruce Willis som spelar Paul Kersey, som dessutom bytt profession till kirurg.
Kanske för att det ger en sådan ohygglig skillnad. Ena dagen rädda liv, nästa dag ta ett liv. Ett motsatsförhållande som känns riktigt motbjudande.
Varför förvandlas då denne så kloke man till en dödsängel? Det beror på att hans familj, fru och vuxen dotter, utsätts för ett väpnat inbrott.
Polisen är maktlös mot den organiserade brottsligheten i Chicago. Utredningarna staplas på varandra och tiden räcker inte till – ens för att utreda grova våldsbrott.
Så Paul Kersey startar en vendetta som förstås inte inriktar sig på vita amerikaner. För det är den färgade befolkningen som i den här historien står för det laglösa. Det här skildrar ett Trump-samhälle där den vita majoriteten drömmer om att skipa rättvisa som under den vildaste västerns tid.
En stat där varje medborgares plikt, eller snarare varje mans plikt, är att skaffa sig ett vapen och skydda sin familj.
Sedan ut och röja bland det så kallade avskummet.
Det jag möjligen kan se som något positivt med ”Death Wish” är att den vissa stunder driver med vapenlobbyn.
För det kan väl inte vara annat än ironi när ett flirtande affärsbiträde försöker sälja vapen till Paul Kersey för att beskydda hemma.
Automatvapen som går att köpa i vilken affär som helst efter ytterst liten pappersexercis.
Och kanske den främsta anledningen till att USA har så många masskjutninBruce Willis gör så gott han kan i rollen som Paul Kersey. Men till skillnad från ”Die Hard”, där han ju också är en sorts hämnare, så blir det här mörkt rakt igenom. Något som inte passar Bruce Willis speciellt bra.
För han är inte en aktör som skapar känslor med sitt skådespeleri. För det är självklart att om huvudrollsinnehavaren på ett tydligare sätt lyckats få fram den tragedi han drabbats av skulle det kanske skapa en viss förståelse. Men jag skriver bara kanske.
Så jag hittar ingen anledning till att betala för biobiljetten om du inte är makabert intresserad av våldsamheter.