Den enkle lille mannen Harold Frys litterära fotvandring genom hela England fick många följare för något år sedan. Nu är Rachel Joyce tillbaka med en liknande berättelse. Här är det skolpojken Byron Hemmings, vars mamma Diana råkar köra på en liten flicka utan att någon fler i bilen än Byron lägger märke till detta.
Byron lever i ett strikt skiktat samhälle. Hans familj tillhör överklassen, medan den påkörda flickan bor i ett enklare distrikt där Diana inte ens hade lov att färdas med maken Seymours flotta Jaguar. I skuggan av hans föräldrars kärlekslösa liv tar Byron på sig skulden för olyckan. Tillsammans med den jämngamle kamraten James blir hans mission att om möjligt reda ut och gottgöra vad som hänt.
Rachel Joyce har en alldeles egen ton i sitt skrivande, som att hon snickrar fram små sagoberättelser för vuxna. Men Harold Frys kamp för att hinna fram till sin dödssjuka före detta arbetskamrat var i mitt tycke lättare att följa med på. Det känns som att Rachel Joyce haft svårare att få fason på Byron och de andra i hans egendomliga värld, och jag blir snarare mer nyfiken på vad den stammande medelålders Jim med alla sina tvångsbeteenden har i bokens parallellhandling att göra.
Vilket så småningom också visar sig. Men vägen dit tar faktiskt betydligt längre tid - om än inte i antalet boksidor - än den Harold Fry hade att tillryggalägga.
Stefan Holmberg
