Vi lyckades inte själva utläsa sminkmärket som ”Mitzi”. Tur nog finns det andra, med gott minne, som kunde.
– Är det en patron?, undrade vi.
Pappa höll upp en guldfärgad hylsa. Plockade av yttersta delen och tryckte, med hjälp av en liten knapp i sidan, upp ett stift.
Ett läppstift. Ett mörkrött -sådant.
Att hitta ett läppstift på marken hör inte till ovanligheterna. Att hitta ett i marken under en trädrot känns mer osanno-likt. Att just detta- läppstift (och trädrot) låg bakom det röda, lilla hus som jag införskaffat i min hemby gjorde historien än mer intressant. För då vill jag veta; vem har tappat det? Och när?
När jag tittade på fotonav läppstift genom tiderna dök bilder av stift från 20-talet upp, dessa påminde om det pappa hittat. Jag läste att enligt dåtidens skönhetsråd var läppstift inte något en man i Sverige ville se på ”sin fru, sin dotter, syster eller mor”. Och tänkte mig därför att bäraren av detta läppstift måste ha varit en framåt och modig kvinna. Kanske den första i byn med provocerande rödmålade läppar.
Fast, läppstiftsdesign har ju inte förändrats så markant över åren så jag insåg att utseendet kan återkomma under fler årtionden. Jag förlitade mig därför på experthjälp på ett internetforum. Till slut svarade en kvinna som kände igen både formen och märket. Hon bar detsamma när hon var tonåring på 50-talet. ”Jag använde nr 8. Färgen var orange, och det hade man om man höll på Tommy Steele. Om man gillade Elvis hade man Shantung nr 7 som var ljusrosa.”
Omkring 60 år kan detha legat där begravt i marken. En ny bild uppstod: en kvinna med snajsig frisyr och hornbågade glasögon. Kanske stod hon bakom husknuten och rökte när hon tappade läppstiftet. Men om orange var Steele och rosa var Elvis, vad stod då mörkrött för?
”Våra mammor hade mörkrött” upplyste kvinnan som var tonåring på 50-talet.
En lite äldre kvinna med snajsig frisyr och glasögon då.
Tydligen fanns det också en spegel som satt fast på läppstiftet. Kanske kommer den, och tillhörande historia, fram med nästa rot.