Daniel Adams-Ray rörde sig mellan allt från Snooks "Mister cool" till allra senaste projektet Human.
Som tidig 90-talist återkommer Daniel Adams-Ray många gånger, ibland i den musikaliska periferin och ibland på repeat. Som under 2004 när hiphopduon Snook släppte "Mister cool" och musikvideon, komplett med Daniel Adams-Ray i ostyrig snedlugg, gick varm på ZTV. Eller 2010, när textraderna i "Mister cool" för länge sedan bleknat, och Adams-Ray släppte sitt första soloalbum "Svart, vitt och allt däremellan" – vacker svensk pop som alla studenter 2011 garanterat hoppat till ("Gubben i lådan", någon?).
När han under tisdagskvällen är tredje artisten att äntra flotten med magisk kvällssol i ögonen gör sig därför undertecknad redo för en pirrig nostalgitripp. Riktigt så blir det inte – där finns visserligen de allra bästa spåren från debuten, men också brännande snygg nutid som får älvsvattnet att krusa sig.
Han tar avstamp i sitt allra senaste projekt Human, med låten "Higher" som med sin smygande maffighet sätter tonen för kvällen. Det är röjigt från första stund, som om en liten klubb med världens bästa fest flyttat ut på Skellefteälven. Daniel Adams-Ray rör sig mellan det gamla och det nya, pop och hiphop, svenska och engelska, flotten och vattnet (vi kommer till det). När Norran träffade honom innan spelningen berättade han att han tycker om att plocka friskt från de olika albumen och uttrycken. Och ett sådant grepp kan upplevas spretigt – eller så blir det fantastiskt. Om du befann dig vid älvkanten på tisdagskvällen vet du att Daniel Adams-Ray lyckades med det sistnämnda.
Den här sommaren har nästan bara bjudit på riktigt bra livekonserter, i min mening. Det har varit gåshudsframkallande tonartshöjningar med Shirin, fantastisk sommarglädje med Uno Svenningsson, headbang med First Aid Kit. Men Daniel Adams-Ray lyckas med något mer; när du tror att du vet vad som kommer, så har du förmodligen fel. Vad sägs om improvisationsrap med frasen "Är i staden med det riktigaste jävla AIK"? Lite Jackson 5? Eller Avicii och Galantis "Peanut butter jelly" ackompanjerat av Daniel Adams-Rays röst?
Du vet att du är på en bra spelning när arrangören Sofia Andersson Lundberg, smått nervöst, måste signalera till bandet att röja lite mindre för att hela flotten gungar. Du vet att det är en bra spelning när ömsomt roligt, ömsomt politiskt mellansnack får publiken att skrika och skratta.
Du vet också att det är en bra spelning när avslutningen inte bara är ett "Tack för oss" utan involverar speedos, badmössa och ett dyk ner i älven som matchar trumslagen perfekt.
Daniel Adams-Ray badade efter spelningenFlotten var lite för liten för Daniel Adams-Ray, men vad gör det när han förvandlar hela älven till ett dansgolv?