Den var annorlunda skriven när den kom – Frans G Bengtssons ”Röde Orm”. För att uttrycka det enkelt var den skriven utan tjafs. Författaren förstod inte nödvändigheten av psykologiska analyser och överdådiga beskrivningar. Att handlingen gick framåt räckte väl. Och gällande personerna? Det duger med vad de "säger, vad de gör och hur de ser ut". Det är något underbart korthugget över det tankesättet.
Nej, det härär ingen recension av en bok som merparten av det svenska folket redan har läst, det finns en aktuell koppling. ”Röde Orm” ska bli film. 100 miljoner satsas i en samproduktion mellan Sverige, Danmark och Norge. Stellan Skarsgård är tillfrågad om han vill spela den gamle Orm som blickar tillbaka på sitt liv. Och han är, enligt intervjuer, väldigt intresserad.
Sedan är det inte så noga vem av Stellans söner som tar vilken roll.
– Resten av familjen kan spela Röde Orm i olika åldrar. Han får en klumpsumma att fördela och sedan bryr vi oss inte om vilken av sönerna han väljer ut. Det kan ju bli lite skoj diskussioner kring kvällsmaten, spekulerar producenten.
Det är inteförsta gången ”Röde Orm” blivit film. På 60-talet kom en engelsk-jugoslavisk filmatisering som, enligt utsago, har väldigt lite gemensamt med själva boken. Det cirkulerade dessutom ett filmmanus för ungefär 20 år sedan som Hasse Alfredsson skrivit till en film som han även tänkt regissera. Även då var Stellan Skarsgård påtänkt som den rödhårige vikingen. Hasse hade, enligt Stellan, skrivit ett ypperligt manus, men efter finansiella påtryckningar gick det genom en manusfabrik och ”kom tillbaka som en såpaklichée där kvinnorna brast i gråt när männen skulle ut vilket ju är ett helt onordiskt beteende”, berättar Skarsgård för DN.
Då fick det hellre vara.
Jag är glad att ”Röde Orm” får en ny chans. Om man håller sig fast vid Bengtssons ”inget tjafs”-roman och långt ifrån ”såpaklichéer” kan det bli riktigt bra.