Van vandrare. ”I sommar har jag varit på båtturen och vandrin g en om Anna Nordlander”, säger Eva-Lena Nilsson.
I bakgrunden hörs ljudet av röster från de människor som i snabb takt går över Möjligheternas torg, ljud som blandas med porlet från vattnet i konstverket ”Lyftet”. Vid fontänen har närmare 20 personer samlats på söndagseftermiddagen. De är unga som gamla och de alla väntar med spänning på att berättarvandringen som är inspirerad av stadskärnans offentlige konst ska börja.
– I dag ska vi gå en liten konstrunda och vid varje konstverk som vi går förbi så stannar vi för att berätta en berättelse som på något sätt har att göra med konstverket. Jag hade tänkt börja med att berätta en historia som har med lyftet att göra, säger Malin Åberg, ordförande i Skelleftebygdens Berättarförening, och pekar mot fontänen där det för tillfället även ligger två stora gula gummiankor.
– Jag ska berätta en berättelse om Gummi-Lisa...
Hon är en av sju berättare som tar till orda under söndagens vandring som går från ”Lyftet” på torget till ”Zenit” vid Skellefteå Kraft och sedan tillbaka genom stadskärnan till ”Johanna i Parken” vid stadsparken.
– I Västerbotten finns det en rik tradition av berättande och vi vill att fler sa upptäcka hur spännande det kan vara. Dessutom har många turister har frågat efter någonting att göra och guider, så föddes idéen med berättarvandringar, säger Malin Åberg.
En som har varit med flera av berättarvandringarna som anordnats av kommunen i sommar är Eva-Lena Nilsson.
– Jag tycker att det är roligt att gå på sådana här vandringar eftersom jag får veta så himla mycket. Som turist tar du reda på saker om de ställen som du ska besöka, men sin egen stad vet många oftast inte så mycket om.
Det är första gången projektet genomförs och kan ses som ett test för att i framtiden kunna avgöra vilka berättarvandringar det finns ett intresse av och inte.
– De flesta har varit på svenska men tanken är att vi ska kunna göra vandringar på flera olika språk senare, säger Malin Åberg.
Efter Gummi-Lisa. ”Jag vill ha en badanka”, säger Daniel Tehrani.
Vid ”Vilande kvinna”. Rose-Marie Lindfors berättade om den gången hon såg statyn insvept i toalettpapper.
Vid ”Solkrets”. Ulrica Rauhala berättar om den gången Oden förlorade sitt öga.