Ur projektet och fotoboken Awakening, från 2020.
Fotografen, filmaren och författaren Sune Jonsson var och förblir en av Sveriges mest betydande dokumentärfotografer. Sedan 2010 delar Sällskapet Sune Jonssons vänner årligen ut ett stipendium i hans anda, som i år går till fotografen och filmaren Elin Berge som bor och verkar i Umeå.
”Fotograf Elin Berge drivs av nyfikenhet att utforska människors mod, integritet, och sökande efter mening. Målmedvetet undersöker hon angelägna ämnen i samtiden. Att i bild fånga vardagslivet med största omsorg och respekt samt skildra samspelet mellan människa och natur var hörnstenar i Sune Jonssons arbeten. Elin Berge är en självklar och välförtjänt mottagare av Sune Jonsson-priset”, lyder motiveringen.
Sune Jonsson föddes 1930 i Nyåker, Nordmaling, och dog 2009 i Umeå. Han ägnade större delen av sitt liv åt att dokumentera bygd och folkliv i Västerbotten, och 1993 mottog han Hasselbladsstiftelsen internationella pris i fotografi. Från 1968 verkade han som fältetnolog och fotograf vid Västerbottens museum, och dokumenterade framför allt avfolkningen i Västerbottens inland.
– Han har varit jätteviktig för mig, en av mina stora förebilder. Den här priset känns otroligt hedrande, det finaste man kan få i Sverige, säger Elin Berge.
Hon är utbildad i fotojournalistik vid Biskops Arnös skola och har tidigare arbetat på bland annat Västerbottens Folkblad och Dagens Nyheter. Sune Jonsson har varit viktig genom hela Elin Berges karriär, berättar hon, särskilt som skildrare av de gemensamma hemtrakterna.
– Jag tyckte att det var häftigt att han hade lyckats skapa så fantastiska historier i våra trakter. När jag flyttade hem igen, efter att ha bott i Stockholm ett par år, var det viktigt att känna att det hade funnits någon innan som tyckte att det som fanns runt omkring oss var tillräckligt betydelsefullt att berätta om.
När Elin Berge utbildade sig studerade hon Sune Jonsson, som själv skrev mycket om dokumentärfotografi. Essän ”Nio funderingar kring 1/125 delen” är en redogörelse för Sune Jonsson filosofi om dokumentärfoto, en text som Elin Berge beskriver som särskilt betydelsefull.
– Han pratar om att det är viktigt att man har respekt till den man fotograferar, att man ser till att ha kunskap om ämnet innan och att man ger sina projekt mycket tid. Tid är nyckeln till ett dokumentärt arbete.
– Sune Jonsson fotografi ställer krav på sina betraktare. Han sade också någonstans att det dokumentära arbetet inte vänder sig till den estetiska finsmakaren, eller den förströdda konsumenten. Det vänder sig till folk som har ett uppriktigt intresse av att berika sitt inre landskap. Det kräver att man öppnar sig för det man ser, och det inspireras jag av hos honom.
Elin Berges bild från hennes senaste arbete med dokumentärfilmen "Sagor slutar så" som handlar om författaren Stina Stoor.
Elin Berges senaste projekt är långfilmen ”Sagor slutar så” om författaren Stina Stoor som efter dundersuccén med novellsamlingen ”Bli som folk” drabbades av förlamande skrivkramp. Filmen är ett intimt porträtt av en skrivande kvinna och hennes familj, och livet som delas mellan metropolen Istanbul och hembygden i Västerbotten. Att Elin Berge fick komma Stina Stoor så nära beskriver hon som ett stort privilegium.
– När man möter människor som är väldigt öppna, som Stina Stoor, då måste man förvalta det förtroendet. Jag ville göra en berättelse om henne genom en kärleksfull blick.
Ur projektet och fotoboken Awakening, från 2020.
Nu väntar nya projekt för Elin Berge, bland annat har hon återupptagit ett stillbildsprojekt om Vindelälven. Nyfikenheten beskriver hon som den främsta drivkraften.
– En bra bild ska vara ett fönster in i en verklighet som man kanske inte känner till, men om den är bra ska den också vara som en spegel som gör att man upptäcker något hos sig själv när man tittar.