Från början undrar jag vad det här egentligen handlar om? En grinig och elak gammal gubbe, en riktig skurk dessutom, som till råga på allt bryter på svenska, inser att han inte längre är grymmast i världen.
Då sätter Gru, som han heter, igång en gigantisk plan för tidernas största kupp, att stjäla månen.
Men han har en värdig motståndare i Vector som vill ta över rollen som samhällets värsta fiende.
Det är med andra ord ganska ondsint och inte blir det bättre av att tre föräldralösa flickor, som desperat hoppas på att placeras i fosterhem, kommer med i handlingen.
Men när de hamnar hemma hos Gru byter faktiskt filmen helt inriktning. Den så otäcke Gru börjar gilla tjejerna och då är det inte lätt att vara elak.
Det blir lite så där lättsamt roligt och de små gula miniorerna, en sorts hjälpredor till Gru, är givna favoriter med sina upptåg.
Sedan är det en annan sak att mycket av de hisnande bilderna är anpassade för 3 D-formatet och det har inte Aveny hunnit installera än.
Med den tekniken hade det säkert blivit en stjärna till, även om jag i ärlighetens namn tycker att ”Toy Story 3” är dubbelt så rolig.