I presentationsbladet som följde med recensionsexemplaret av denna cd skriver man indieprogg som genre. Med ett stort frågetecken efter. Det väl inte alltid enkelt att bestämma sig för hur man vill etiketteras. Och den här är svårbestämbar. Vad det nu skulle ha för betydelse. Skall man lyssna förutsättningslöst är ju en påklistrad etikett en begränsning.
Eftersom instrumental musik är ordlös är det lite svårt att veta vart Brigaden är på väg men det verkar finnas politiska undertoner. Vissa spår drar mot Spanien eller Sydamerika. Trumpeterna ger den känslan snarare än rytmiken.
Vissa spår är klart dramatiska men utan att vara störigt bullriga medan vissa spår speglar om inte sorg så i alla fall melankoli.
Brigaden är en sextett med trumpet, saxofon, klarinett, flöjt, gitarr, piano, synt, basfiol, trummor och slagverk gästad av lite extra fiol och cello. Cellons emotionella ton går rakt in i hjärtat.
Brigaden verkar vilja berätta något. Oklart dock vad och det kanske är det som är det finurliga med musik. Anton Jansson som komponerat det mesta överlämnar till lyssnaren att hitta på något själv. Titlar som "Jesus", "Första maj", "Lill Lindfors" (!) och "Din barndom" kan vara ledtrådar. Eller också inte.
Mats Åkerström