Skillnad. Doris Sundberg skriver om Boliden och Brönstjärn.
Det är 50-tal. I lilla byn Brönstjärn, tre mil från Skellefteå, bor Doris Sundberg med sin familj. Där är alla lantbrukare och lever ett enkelt liv. När hon ska börja i andra klass lämnar familjen plötsligt det trygga glesbygdslivet – för Boliden.
I "Bye bye bondbönan" skriver Doris om flytten, och om kontrasterna mellan Brönstjärn och Boliden.
– De var verkligen motsatser till varandra. Boliden var ett modernt och blomstrande samhälle, och för mig var det som att komma till en storstad, säger hon.
Gruvbolaget ägde i princip hela samhället, och en enkel lantbrukarfamilj stod längst ner i hierarkin.
– Jag skriver också om hur det där är passé, Boliden är inte alls som det var då.
Doris bor nu i Stockholm, långt ifrån både Brönstjärn och Boliden. Hon har under sitt liv arbetat som psykolog och bokdebuterade 2004 med "Drömmar är inte bara en kaksort", en lättillgänglig fackbok.
"Bye bye bondbönan" är betydligt mer personlig. Det är Doris egen berättelse.
– Det började med att jag insåg att jag inte visste någonting om min egen mormor. Och jag ville inte att mina barnbarn skulle känna så, så jag började skriva. Tanken var inte att det skulle bli en bok till en början, säger hon.
Skrivandet kom till henne när hon gick i pension, och hon kommer fortsätta att fylla tomma blad med bokstäver. Att historier från Västerbottens jordbrukare nedtecknas beskriver hon som viktigt.
– Jag tycker att alla liv är värda att skildra. Alla borde skriva ned sin historia, för de är alltid intressanta.