Djurparken är musikkollektivet som innehåller två delar Skelleftebo och vars material vuxit fram under kreativa sessioner runt om i världen, bland annat i Risböle.
För tre år sedan hade de sin första riktiga spelning på Trästockfestivalen och när de intar Campustältet under fredagsnatten märks det att det ligger något speciellt i luften.
"Det var längesen vi var samlade allihopa och det var också här vi spelade ihop för allra första gången", säger de i en av väldigt få lugna stunder. För sedan tar basen, dansen, beatsen och rapen över. Låtar som "Under" och "Upp och ner" fungerar som en lagom ösig förfest som sedan förvandlas till något kaosigt, obestämbart. Anthon Johansson och Gustav Elveros, båda från Skellefteå, står vid varsitt mixerbord framför en flimrande backdrop medan David Lexholm, Jesper Trodal och Basse Davidsson rör sig mellan publik, scen, staket med mikrofonen i hand. Och sedan – allihopa längst fram, kramar, svettig dans, en spelning som aldrig tillåts stanna av förutom i vackra, känslosamma "Sista dansen."
Det är som att bevittna en riktigt bra hemmafest, det är konstigt, kul och dansant. Och det är omöjligt att inte bli glad.